Det är som inför vilken musikövning som helst. Instrumenten stäms, ljud och ljus ställs in och på scengolvet ringlar sladdar kors och tvärs.
Inom några få minuter förvandlas Kuben vid Värgårdsskolan till en konsertlokal. I takt med att allt faller på plats stiger en omisskännlig förväntan bland de inblandade.
Mikael Wittwång sitter vid pianot och räknar in takten för Östgöta brasskvintett. Spelet kan börja.
Magnus Mathisens bastuba bumpar lite lättsamt, Erik Rapp blåser lockande toner i valthornet, Therese Hammarberg får drag i sin trombon och trumpetaren Jan-Åke Hermansson pressar läpparna mot sitt instrument.
Tolv barn från särskolan vid Bäckskolan och träningsskolan på Värgårdsskolan agerar till musiken.
Tillsammans med lärare och assistenter. I tal, sång och rytmiska rörelser.
Mikrofonerna vandrar mellan barn med olika former av funktionsnedsättning och utvecklingsstörning.
Alla får vara med. På sina villkor. Det är det som är mening. Efter en dryg timme är repetitionen över för den här gången.
Mikael Wittwång är nöjd.
– Det är otroligt roligt och väldigt givande att kunna bidra med att få pusha barnen. Du ser hur uthålliga de är. Dessutom är det fantastiska lärare att samarbeta med.
Syftet är att träna språk och social kompetens samt bygga upp barnens självkänsla och att få njuta av känslan att vara tillsammans.
På köpet får barnen också möjligheten att träffa professionella musiker. Och vice versa.
– Tanken är också att särskolebarnen efter förmåga ska få uppträda i rampljuset.
Mikael Wittwång har skrivit manus och föreställningen som övas in har flera kända melodier på repertoaren.
Visorna "Tänk om jag hade en liten liten apa" och "Min lilla ponny" är tydliga favoriter bland barnen.
Hittills har det blivit tre, fyra repetionstillfällen och snart går gruppen i in skarpt läge med generalrepetition i nästa vecka.
Siktet är inställt på en konsert inför publik i Kuben på FN-dagen tisdagen den 24 oktober.
Men enligt Mikael Wittwång är det resan dit som är målet.
– Blir det en föreställning är det extra bonus.