Det är trångt inne på Roths snickeri. Gamla maskiner och nya, sex anställda i stället för bara hälften för ett drygt år sedan. Att bygga till är alldeles nödvändigt, säger Kenneth Magdesjö. För nya lokaler på annat håll är inte aktuellt.
-- Att flytta är jag inte intresserad av. Jag vill absolut inte lämna Tolvmannadalen, säger Kenneth.
Projektet Tolvmannadalen är en av anledningarna.
Förr var företagen och föreningarna som fanns runt Tolvmannabacken i Kisa ganska okända för var-andra. Var och en skötte sitt, säger Kenneth Magdesjö.
-- I dag ingår ungefär ett dussin företag och lika många föreningar i Tolvmannadalsprojektet. Det började när pappersbruket snabbt behövde bygglov och en ombyggnad av vägen blev nödvändig, Idén att vi skulle kunna samverka för att utveckla Tolvmannadalen föddes. Kommunen och företagen engagerade sig tillsammans med ett par konsulenter från länsstyrelsen.
Det är expansion som gäller. Företagen i Tolvmannadalen har tillsammans omkring 370 anställda (fast siffran blir snabbt inak- tuell). Inom fem år räknar de med att 700 personer har jobb i området -- en fördubbling. Det ställer krav på bostäder och service i samhället, förstås, men det öppnar också möjligheter.
-- Vi kan samarbeta om friskvårdsaktiviteter och om kompetensutveckling av personalen, som truck- och datautbildningar, sånt som är svårt att klara för en liten företagare, säger Kenneth.
-- Vi går ihop för att försöka få bra elavtal. Vi hjälps åt att lösa akutproblem, som att lastpallarna plötsligt är slut, eller när en tryckluftskoppling gått sönder och måste ersättas.
Roths snickeri har gamla anor. Snickarmästare Karl Israelsson grundade det 1937 och tolv år senare flyttade företaget in i ett par gamla militärbaracker från Norrland. Sedan dess har huset byggts till i omgångar. Många av maskinerna är också från slutet av 1940-talet, fast NC-maskinen är alldeles ny. Den kostade en miljon kronor, ungefär.
-- En nödvändig investering, säger Kenneth Magdesjö, om vi ska få lönsamhet. Den gör tråkiga arbetsuppgifter riktigt snabbt, och den gör alltid rätt.
Just i dag fasar den kanterna på larmbågar, de där som tjuter om larmet sitter kvar på en vara när vi lämnar en affär. 80 procent av omsättningen på snickeriet kommer från sådana bågar, dels billiga i pressat trämaterial, dels exklusivare i ek.
-- Vi stjäl marknadsandelar från andra och levererar bågar till hela världen genom vår kund, Gateway i Motala. Men samtidigt vill vi utveckla andra produkter så att vi inte en dag blir utkonkurrerade av ett låglöneland. Därför har jag anställt två killar till.
Gustav Svensson och Johan Schill fick jobb i somras. De har nyligen avlagt gesällprov i möbelsnickeri och ska visa resultatet på Älvsjömässan i nästa vecka.
-- Jag har följt dem sedan de gjorde sin prao här på högstadiet, säger Kenneth. Utbildning är viktigt och jag har alltid tagit emot praktikanter och studiebesök. Hur ska de annars kunna lockas till hantverks- och industriyrken?
Han har också medverkat till att få universitetsstatus på vissa utbildningar -- själv har han dock bara nioårig grundskola.
-- Jag hade ju tänkt mer, men så fick jag jobb som cykelreparatör hos Nellborgs, och där blev jag kvar i 15 år.
Hemma snickrade han och på ledig tid studerade han möbler på hembygdsgårdar och museer. I mitten på 1980-talet hade han så mycket snickerijobb att han måste välja -- jobbet eller snickeriet. Han satsade på en kurs i hemslöjd en termin, och sedan startade han eget hemma i Skeda Udde.
-- Roligt, men ensamt. Ett par år senare jobbade jag i hemslöjdens butik, det gjorde jag till 1993. Då ringde Ernst Roth och sa: ska vi bli kompanjoner om ett snickeri i Kisa? Självklart ville jag jobba med en yrkesman som han, en riktig möbel-snickare.
Så de köpte det snickeri där Ernst hade vuxit upp. Han kom till Kalle Israelsson som fosterbarn efter kriget, och var med och byggde upp verksamheten. Nu kom han alltså tillbaka igen några år, innan Kenneth övertog ansvaret.
-- Förr tillverkade vi möbler till Carl Malmsten i Stockholm, men de stycktillverkas inte alls längre, säger Kenneth Magdesjö. I dag är larmbågarna vår stora produkt.
-- Men vi satsar ändå på möblerna, vår nisch. Vi hyr lokal inne i samhället där vi visar produkterna, och vi fördubblar produktions-ytan här. Sedan får vi se om det räcker. Det blir en tomt ledig alldeles i närheten när vägen byggs om . . .
Susanne Hasselqvist Reporter
013-28 02 71
susanne.hasselqvist @corren.se
Jan Christer
Persson Fotograf
013-28 03 44
janchrister.persson @corren.se