Prisutdelningen skedde i går kväll i Sockenstugan i Kisa.
- Fåglarna måste ha någonstans att bo, säger pristagaren, som med detta som ledstjärna spikat ihop mängder med fågelholkar.
-- Jag började bygga fågelholkar redan på 50-talet, men sedan blev det ett mångårigt uppehåll, berättar Lywén.
Han placerar ut de flesta holkarna på Föllingsö naturreservat, och då får flera fågelarter ett hem.
Det gäller främst stare, talg-oxe, blåmes samt svart och vit flugsnappare.
-- Holkarna bör placeras minst femtio meter från varandra, man måste ta hänsyn till att fåglarna arbetar inom revir.
I dag finns det alltför få möjligheter för fåglar att hitta lämpliga bon, och då tycker Rolf att det är desto viktigare att hjälpa till.
Han hjälper även knipa och storskrake.
-- Då lägger jag kutterspån i botten.
Ibland noterar han att fåg-larna har problem då de skall skaffa sig ett bo. Ekorrar kan ha tagit över holken, likaså bålgetingar.
-- Även hackspetten kan ställa till problem. Den kan hacka i hålkanten så att det blir en betydligt större öppning, så stor att den kan ta sig ned och äta upp ungarna eller äggen.
För att råda bot mot denna fara spikar han numera plåt runt öppningen.
-- Men inte heller den åtgärd ger ett fullgott skydd. Jag har varit med om att hackspettar lyckats hacka bort plåten genom att bearbeta virket kring den.
Hur många holkar Rolf har snickrat ihop, det har han inte hållit räkning på.
-- Men det rör sig om ett stort antal.