I helgen spelades årets sista föreställningar. Och liksom vid vårens och sommarens tillställningar hade en stor publik bänkat sig vid Mässens scen i Åtvidaberg.
-- Vi har nog haft cirka hund-ra personer i snitt på våra föreställningar, sa en nöjd Dick Zeijlon som skrivit manus till sånglustspelet tillsammans med Malin Fagerås Böttcher.
I handlingen genomgår "Pensionat Sista vilan" en remarkabel förändring i samband med ett ägarbyte. Från ett sömnigt, uttråkat och smågnälligt pang med surmjölk, surkål och kaffesurrogat till det färgsprakande gästhemmet Glädjehuset med motionspass, krocket i trädgården, eftermiddagskaffe och trerättersmiddagar.
Handlingen utspelar sig i början av 1930-talet. Pensionatets gäster läser i Östgöta Correspondenten om tändstickskungen Ivar Krügers självmord och den politiska oron i Tyskland.
Det instabila världsläget tycks påverka de boende på pensionatet. Somliga blir ränksmidare, andra framträder som lögnare och falskspelare.
Men mellan uppmjukande gymnastikövningar och stillsamma kaffestunder spirar också kärleken. Och riktigt mjuka till kropp och själ blir pensionatets gäster, och den nya ägaren, när en värmande och stärkande spa-anläggning tas i bruk. Med varma bad, kalla avrivningar och massage.
Lustspelet är småkul, omväxlande och bärs fram av mycket sång och musik. Hela tiden med mycket glimt i ögonen hos de medverkande. Göran Fagerås svarar för de underfundiga och lyhörda sångtexterna till ett pärlband av örhängen från 1950- och 60-talen.
I finalen sjunger Greboensemblen att ta farväl är "som att dö lite grand". Revygänget kommer dock tillbaka nästa år, säger Dick Zeijlon.
Vad det blir för typ av skådespel är däremot inte bestämt.