"Jag hoppas varje dag att de ska ringa från Migrationsverket", säger Halah. Att bara gå runt och vänta är frustrerande.
Hon har ett svenskt personnummer. Men det är också allt.
– Lämnar jag Sverige nu kan jag inte komma tillbaka.
Halah är 32 år kommer från Irak. Hon bor i Kisa med sin make Hajdar och dottern Yasmina. Både maken och dottern har svenskt medborgarskap. Men inte Halah. Hon har inte ens något uppehållstillstånd.
– När mitt tillfälliga uppehållstillstånd löpte ut förra året ansökte jag genast om att få det förlängt, säger hon.
Svaret från Migrationsverket har låtit vänta på sig. I skrivande stund har det fortfarande inte kommit.
– Varje dag hoppas jag att de ska ringa, säger hon.
Hittills har telefonen varit tyst.
– Jag har ringt dem, men får bara svaret att de inte har behandlat mitt ärende än. Jag förstår att det kan ta tid, men jag längtar efter min familj. Jag vill studera, jobba, resa. Allt det jag kan göra men ett uppehållstillstånd.
Det här är Halah Mustafa, 32 år. Hon har inget uppehållstillstånd. Det tillfälliga uppehållstillståndet gick ut för ett år sedan. Migrationsverket har fortfarande inte förlängt det.
Som läget är nu är Halah inte berättigad varken barnbidrag eller CSN. Hon får heller inte betald föräldraledighet.
Vi träffas på biblioteket i Kisa. Halahs lilla dotter har varit sjuk och är hemma från förskolan. Hon somnar i sin mammas knä och sover sedan som en stock under hela intervjun. Helt ovetandes om det bitvis allvarliga samtal som förs i rummet. Svärmor Sahira är med och hjälper till när svenskan inte räcker till.
Just nu studerar Halah svenska som andra språk på distans. Men hon längtar efter andra utmaningar. Som att få jobba.
Hon är utbildad biolog. Arbetade som labbassistent. Men inte nu längre.
– Jag vill använda min utbildning. Den är viktig för mig.
Halah har målat sedan hon var liten. Nu håller hon i en kurs via Internationella kvinnoföreningen i Kisa. Där lär hon kvinnor från jordens alla hörn att måla. Det här är en av hennes målningar.
Halah och Hajdar träffades i 2017. Deras föräldrar är vänner sedan länge och under en resa till hemlandet bestämde sig Sahira och hennes make Samir att besöka sina gamla vänner. Två år senare, i december 2019, stod Halah på svensk mark för första gången. Hon har inte varit tillbaka i Irak sedan dess.
– Våren 2020 kom corona. Sen blev jag gravid och sen var jag mammaledig. Nu kan jag inte.
Hon längtar varje dag efter sin familj. Oroar sig för dem.
– De bor kvar i Irak. Jag har inte sett dem på tre år. Jag tänker på dem hela tiden.
Halah har inte träffat sin familj sedan 2019. Mormor och morfar långt borta i Irak har aldrig träffat Halahs dotter, deras barnbarn. Så fort Halah får veta att hon kan stanna i Sverige vill hon åka till Irak och hälsa på.
Ovissheten tär på henne. Varje dag en undran, en fruktan över hur det ska gå gör dem, långt där borta.
– Jag är orolig. Jag är rädd för att någon ska ringa och säga att någon jag känner är död.
Både Halah och Sahira beskriver situationen i Irak som farlig. Politiska konflikter mellan olika parter gör att vanliga människor kommer ikläm.
– Det finns inga rättigheter för människor som bor i Irak, säger de.
Har man vapen kan man göra allt. Ingen bryr sig. De politiska partierna har gäng som skyddar dem. Och partierna betalar gängen för detta skydd.
"Jag brukade måla varje dag", säger Halah Mustafa. "Men sen jag blivit mamma går inte det längre. Men jag målar så ofta jag kan."
– Har man vapen kan man göra vad som helst. Myndigheterna bryr sig inte.
Vardagsmat för den som bor i Irak.
– Jag vande mig. Det blev det normala. Men nu, när jag är här i Sverige, när jag har min dotter, då är jag rädd. Tänk om något händer! säger Halah.
– Jag kommer att få stanna i Sverige. Och jag förstår att det kan ta tid för att få uppehållstillstånd, men jag saknar min familj. Jag vill träffa dem. Det är jobbigt att det tar tid.
Det första hon ska göra när uppehållstillståndet kommer är att åka till Irak. Mormor och morfar har aldrig träffat sitt barnbarn i verkliga livet.
Och när hon får ett svenskt medborgarskap då?
– Jag ska rösta!
Trots allt har Halah nära till skratt. Hon trivs i Sverige, känner sig trygg här. "Jag vill studera, jobba, resa", säger hon. "Allt det jag inte kan göra nu."
