Vi har stämt träff vid Rimforsa strand utanför Rimforsa en fredagseftermiddag. Högsommaren är vacker som ett vykort när Arne Sandström öppnar sin bok och vecklar ut sitt stora intresse.
– Samlandet har jag alltid haft i mig. Jag började som många andra med frimärken när jag var yngre.
– Men framför allt var jag med och startade en förening för telefonkortssamlare.
Vurmen för vykort började när han i slutet av 1990-talet sökte information om släktens sommarbostad i trakten kring Västra Eneby öster om Kisa.
– Jag fick tag på privata kort efter en person som drev Gäddnäset 1916–1941. Då hittade jag också vykort från Hisne klint och började även att samla kort från Kisa.
När samlingen växte blev det nödvändigt att katalogisera bilderna.
– Jag började också att skriva om pressbyråns historia i en artikelserie i tidskriften Skillingtrycket där en del handlade om utgivningen i Kisa och Rimforsa. Jag skrev även om andra vykortsförlag och så blev det den här boken för det fanns ingen sådan tidigare.
Boken berättar om både svenska och utländska vykortsförlag och tryckerier. Men också hur man åldersbestämmer ett vykort och mycket mer.
Hur stort är intresset för vykort?
– Väldigt stort. Större än för frimärken därför att väldigt många gärna samlar bilder om sin hemort.
Genombrottet för vykort i Sverige kom i samband med Stockholmsutställningen 1897.
– Boomen var runt 1903–1904 med 37 miljoner kort.
I dag har Arne Sandström cirka ett tusen vykort från Kisa. De allra flesta är klassificerade med motiv, ordningsnummer, förlag och fotograf.
Ändå finns luckor att fylla.
Bland annat ett kort från Grönedegatan ner mot Skvallertorget där förlaget låtit måla tomtenissar på originalmotivet.
Totalt har ett 30-tal förlag gett ut vykort i Kisa genom åren. Det hittills äldsta kända är postgånget i februari 1901.
Även i Rimforsa gavs vykort ut, men det kom att dröja ytterligare några år in på 1900-talet.
Överlever vykortet på sikt?
– Det hoppas jag. Det enda som är tråkigt är att nya områden inte avbildas och det saknar jag.