- Men jag har en lång väg innan jag kan förlåta mig själv, sa han vid sin föreläsning i Kisa församlingsgård på måndagen.
Framför sig hade han elever från årskurs sex på Stjärneboskolan.
Unga människor som fick höra om ett stycke liv som började med en tragisk händelse.
- Jag var femton år när jag fick veta att mamma led av en svår cancer.
När mamman dog var Kristian en ensam och vilsen 20-åring från Helsingborg med stort behov av uppmärksamhet.
Det märkte nynazisterna som lagt märke till en kille som fajtades mycket i samband med fotbollsmatcherna i stan.
- Jag slogs med supportar, poliser, matchvärdar, ja alla.
Snart var Kristian en av påläggskalvarna inom den nynazistiska rörelsen i Skåne och steg snabbt till ledare efter flera fall av misshandel, skadegörelse, politiska attentat och mordbränder. Och som frontfigur svarade han för rekryteringen av nya unga nassar.
- Min lägenhet blev bas där vi fångade upp ungdomar som var mobbade, ensamma och osäkra. De var lätta att upptäcka på skolgårdarna och lätta att manipulera med sprit och gemenskap.
Känslan av att tillhöra ett sammansvetsat gäng växte sig stark hos Kristian.
Ända tills han själv råkade illa ut.
Ena gången punkterades lungan av en kniv i ryggen, andra gången blev han svårt misshandlad i sin egen lägenhet av medlemmar ur ett kriminellt mc-gäng.
- Mina så kallade kamrater brydde sig inte trots att jag fick käken sönderslagen.
Tiden på sjukhus fick honom att tänka över sitt liv.
- Jag bestämde mig för att kontakta polisen.
- Jag hade tur och fick en kriminalinspektör som öppnade mina känslor och tankar. Han lät mig också möta ett av mina offer.
Det var en man som Kristian hade misshandlat genom att hoppa på honom när han låg på marken. Nu satt killen i rullstol.
- Skammen och skulden över det jag gjort får jag leva med.
Nu är Kristian avgiftad nazist, nykter alkoholist och arbetar för organisationen Ungdom mot rasism.
- Jag ses som en förrädare och retar gallfeber på nazisterna. Jag har blivit hotad, men låter mig inte skrämmas till tystnad.