I 56 år har han sålt kontorsmaskiner, pappersvaror, böcker och leksaker. Och dragspel.
Dels som anställd vid A G Anderssons bokhandel, dels som egen företagare när han tillsammans med Göte Lind-qvist köpte firman och bildade Kisa bok- och pappershandel.
Att han hamnade där han gjorde var en ren sinkadus.
-- Grannens pojke hade fått sparken som springschas efter att ha spelat fotboll på arbetstid nere på lastkajen vid järnvägsstation.
Jobbet gick i stället till tolv-årige Carl-Olof, eller Kalle som han är och har varit med de allra flesta. Till en början kombinerade han skolgång på Stjärneboskolan med eftermiddagsarbete i bokhandeln.
-- Jag anställdes den 19 oktober 1948 och eftersom jag hade potatislov fick jag börja direkt. Lönen var 40 kronor i månaden.
Första skubbet blev att köpa 1,5 liter mjölk åt bokhandlare Göte Hansson.
-- Successivt fick jag göra det som krävdes. Hugga ved till kaminerna i affären, stå bakom disk och köra ut varor till kunder i samhället. Cykel fick jag hålla med själv.
En återkommande uppgift var också att köra bokhandlarens smutstvätt på dragkärra till en privat tvätterska. Men snart väcktes intresset för att själv göra affärer.
-- Jag har nog det här med försäljning lite i blodet. Farsan var handelsresande i verkstadsmaskiner och sålde också Öberg filar. Under en tid sålde han även bilar.
Efter sjunde året i folkskolan blev det heltid i bokhandeln.
-- Efter hand började jag ta egna initiativ. Bland annat var jag ute och sålde bokklubben Svalans böcker som kom en gång i månaden. Det var inbundna böcker som såg trevliga ut i bokhyllan.
Lättsålt var också uppslagsverket Focus som Kalle krängde till folk som han träffade i samhället.
-- När innehavaren till bokhandeln var på resa till Österrike smet jag ut från butiken och sålde.
I affären höll kollegan Göte Lindqvist ställningarna. Det gjorde han också när Kalle började sälja dragspel. Både på Ulrika marknad och ute på vischan via kontakter han skaffade sig på marknaden.
-- Jag fick många namn och adresser som jag sedan besökte och sålde spel till. Ofta på av betalning med 25 kronor i månaden.
Bokhandlare Hansson insåg snart att Kalle gjorde mest nytta utanför butiken.
-- Jag behövde inte bry mig om affären utan fick sälja vad jag kunde. Dessutom skulle jag få fem procent i provision. Det blev ju en extra sporre, men innebar också mycket kvälls-jobb. Bland annat var jag på kundbesök hos en dragspels-klubb i Opphem och kom hem först halv två på natten. Alla i orkestern skulle provspela.
Affärerna gick så pass bra att Kalle höll på att bli dragspelskung över hela Sverige. Åtminstone när det gäller försäljning.
-- Det var en dragspelshandlare i Stockholm som erbjöd mig anställning. Jag skulle få en hel Folkvagnsbuss full med dragspel och hela Sverige som arbetsfält, ända upp till Norrland.
Kalle var frestad, men hade strax innan träffat sin fru Doris.
-- Så jag hade ju en stark förankring i bygden. Och så tänkte jag att i Kiruna är det nog kallt. Så jag blev kvar i Kisa.
Även om han har sålt mängder av dragspel kan han inte spela själv.
-- Jag gick på kurs en gång, men lärde mig bara Elvira Madigan.
Intresset för dragspel dalade hos allmänheten när elgitarren gjorde sitt intåg.
-- När elplankan kom var det inget roligt längre.
Med bokhandeln som bas började Kalle i stället sälja räkne-, skriv- och senare också kopieringsmaskiner.
-- Det var en rolig tid där jag kunde vara ute mycket. Vi gjorde riktigt bra affärer och kunde sälja för åtskilliga tusen på en dag.
Betydligt tråkigare blev det när Kinda kommun efter anbudsgivning bestämde sig för att inte längre köpa skolböcker och läromedel från bokhandeln. I ett nafs försvann en tredjedel av omsättningen.
-- Då var det nära att jag gick ut i vedbon.
Med hjälp av Svenska bokhandlareföreningen prövades anbudsförfarandet både i tingsrätt och hovrätt. Till slut fick Kalle och bokhandeln rätt, och kommunen dömdes att betala skadestånd.
Även om det var en skön revansch blickar han helst tillbaka på åren som försäljare av kopieringsmaskiner.
-- Det var en väldigt rolig tid med tanke på den uppbackning jag fick från leverantören 3M och mötet med kunderna. Vi sålde maskiner och papper och det slog till pengar så in i helsicke.
Företaget 3M ville också värva Kalle till sitt försäljarstall, men han blev bokhandeln och Kisa trogen. Nu återstår bara en kort tid som stöd till de nya ägarna till bok- och pappershandeln.
-- Jag ska vara en sån där branscherfarenhetskonsult.
Säger han som började som springpojke för 56 år sedan.