Ett protokoll från den 14 mars 1963 berättar om överläggningar mellan Kinda kommun, markägare och vägansvariga på länsnivå.
De 31 markägarna hade få invändningar mot förslaget vid mötet i Kisa Folkets hus. De enda synpunkterna rörde anslutningsvägar till närliggande åker- och skogsmark.
Gillis Johansson, ordförande i dåvarande Kinda vägnämnd, avslutade förhandlingarna och "uttryckte sin stora tillfredsställelse (...) och önskade på en snar utbyggnad av denna etapp av väg 34, då det är av synnerligen vikt för Kindabygden att med det snaraste få en tidsenlig väg".
Vid samma tid ville Arbetsmarknadsstyrelsen (Ams) ha förslag på lämpliga projekt för att råda bot på den höga arbetslösheten i början av 1960-talet. Vägverket nappade, vilket ledde till en ombyggnad av riksväg 34 och länsväg 135 vid Horn och Hycklinge.
Nu återstod förbifarten vid Kisa. Arbetet inleddes vid Gummetorpasjön 1968, men körde bokstavligen i diket redan efter ett hundra meter. Fyllnadsmassorna sjönk samtidigt som de statliga pengarna till vägbygget tog slut.
Den antagna arbetsplanen från 1961 förlängdes vid tre tillfällen och gällde fram till 1976. Därefter gjorde Vägverket 1996 en så kallad förstudie över en vägsträckning öster om Kisa.
Men fortfarande ligger en förbifart långt bort i framtiden.