Vid handelsträdgården mellan Östgötagatan och Kisaån var sommaren evig i 110 år. Ständigt 20 plusgrader, hög luftfuktighet och doften av växtjord och spirande blommor. Varje dag, året runt.
Nu är det duggregn, kletig lera och nio plusgrader. Den senaste veckan har en grävmaskin med Erik Carlzon vid spakarna rivit växthus, betongväggar och husgrunder.
Anläggningen grundades 1906. Då hade en tomt styckats av från granngården Värgården och den fina matjorden ner mot Kisaån kunde tas i bruk. Först av Gustaf Filip Fagerström, därefter av trädgårdsmästare Albanus Djurstedt.
Sonen Göran Djurstedt tog över ansvaret för sådd, vattning, skötsel och skörd i växthus och på friland 1962.
Som ung utbildade han sig till fallskärmssoldat. Luften kunde ha blivit hans rike, men jordens dragningskraft var starkare.
– Visst hade jag planer på annat, men mitt stora intresse för livet och växtligheten tog över, sa han i Corren i samband med 100-årsjubileet 2006.
Då var det dagarna före jul. Mistel hängde från taket. Tulpaner och hyacinter var på väg att krypa fram ur skyddande gröna blad och julstjärnorna ropade rött att ”snart är det jul”.
Generationer av Kisabor har köpt sina blommor här. Till högtidsdagar, skolavslutningar, jubileer och begravningar. Tidevarv har kommit och gått, men handelsträdgården har bestått.
Göran Djurstedt ville bygga om anläggningen när han tog över. Men en ny stadsplan satte stopp för hans idéer. I stället valde han att behålla byggnaderna i ursprungligt skick.
Därför fanns den gamla skrivpulpeten, kunddisken och kontorshytten in i det sista. Kvar fanns också en mängd gamla trädgårdsredskap.
Och två brevvågar som användes när folk skulle köpa frö i en tid när det inte fanns färdigpaketerade påsar.
Frön vägdes i gram och hälldes i påsar som sedan stämplades med ”Kisa handelsträdgård”.
Jag tänker på Kristina från Dufvemåla som gick till handelsboden i sitt nya hemland för att köpa blomfrön. Utan att kunna ett enda ord engelska pekade hon stumt på några olika frösorter. Hon ville så gärna odla vackra blommor, men fick skörda gräs vid stugknuten hemma i Ki-Chi-Saga.
Men det var länge sedan.
Nästan lika länge sedan som när dörren till Kisa handelsträdgård öppnades för första gången.