Kanske var det tur att dagen till emigrationspionjären Cassels ära firades i tryggt dagsljus på hembygdsgården i Kisa. I mörker hade säkert en och annan känt andedräkten av mylingar, troll och annat oknytt som Kinda- och Ydretrakten vimlar av.
Åtminstone vid den tiden när utvandringen till Amerika var som störst under 1800-talet och början av 1900-talet.
-- När det gäller gammal östgötsk folktro har Ydredrotten, Leonard Fredrik Rääf, betytt väldigt mycket, sa Bengt af Klintberg.
Rääf (1786--1872) samlade mängder av berättelser om vidskepelse och övertro, men samlingen innehöll så mycket trolldom och magi att boken fick tryckas först 100 år efter hans död.
-- Boken är en av de märkligaste i sitt slag i Sverige.
Bengt af Klintberg avfärdade (en gång för alla?) historien om ätteklubban som hittades i Tidersrum kyrka i början av 1900-talet. Enligt berättartraditionen användes den för att klubba ihjäl orkeslösa åldringar.
-- Men senare tids forskning visar på helt andra traditioner och det har aldrig klubbats ihjäl åldringar i Sverige.
Bland många övernaturliga väsen i Kindaskogarna fanns skälvrängarna. Osaliga andar bland hädangångna lantmätare som misskött sina arbetsuppgifter och rentav tagit emot mutor av markägare.
-- Mörka nätter kunde man höra hur skälvrängarna skrek. Ibland kunde de ses med en lykta med flämtande sken vid gränsen mellan gårdar. Därav ordet lyktgubbe.