Fosfornivåerna i Kisasjön har tredubblats på grund av timmerlagringen. Det påverkar också sjön Åsunden.
Södras rapport till Länsstyrelsen om Kisasjöns tillstånd visar att timmerlagringen inte bara orsakat syrebrist utan också lett till stora fosforutsläpp. Halterna är nu två till tre gånger högre än i sjöns tillflöde.
-- Syrenivån är det mest akuta problemet, men fosforutsläppen ger en stor och långvarig påverkan på sjön. Dessutom påverkar det även andra vattendrag, säger Yngve Blomberg, miljöchef i Kinda.
Fosforhalterna styr tillsammans med kvävehalterna övergödningen i en sjö, och resultatet av höga nivåer blir att sjön växer igen. Fosfor lagras i barken från timret som faller ned till botten. Det leder till läckage under lång tid, särskilt om syrehalterna på botten är låga. Utsläppen i Kisasjön kommer i förlängningen också leda till ökad övergödning i Storån och Åsunden.
Under åttiotalet när timmer lagrats i Kisasjön var fosforhalterna 20 -- 40 mg per liter. Under de senaste åren har halterna varit nere på acceptabla nivåer, kring 15 mg. Men i och med timmerlagringen är fosforhalterna åter uppe kring 30 mg per liter.
Fosforutsläppen kommer inte som någon överraskning, utan har funnits med i diskussionen om timmerlagring från början. Frågan var bara hur höga halterna skulle bli.
-- Det är väldigt tydligt att vi nu ser en stor påverkan, säger Yngve Blomberg.
Det är svårt att i efterhand åtgärda fosforutsläppen.
-- Att låta bli att lagra timmer hade varit den enda möjliga åtgärden. Att rena sjön i efterhand är en jättestor apparat. Enda lösningen är att pumpa upp vattnet i våtmarker och på så sätt försöka få ned halterna, säger Yngve Blomberg.