Hon anser att nuvarande tester stämmer dåligt med verkligheten. Framför allt när det gäller storstädernas krav på ren och skär muskelstyrka.
- De är inte relevanta. Visst behöver man vara stark, men att ligga och pumpa bänkpress känns inte särskilt arbetsrelaterat (se faktaruta).
Sara vänder sig samtidigt mot att sänka kravribban för kvinnliga sökande.
- Sänk kraven för alla, så att inte tjejer blir antagna bara för att de är tjejer.
Eller ännu hellre: Skapa tester som stämmer bättre överens med de krav som gäller för jobbet som brandman, säger Sara.
Hon avslutade sin utbildning till heltidsbrandman våren 2007. Kort därefter klev hon in som Kindas första kvinnliga deltidsbrandman vid räddningstjänsten i Kisa.
Först som reserv med en massa inhopp. Sedan den 1 oktober i år är hon ordinarie i en av styrkans tre jourgrupper.
- Det är jätteroligt och jag trivs väldigt bra.
Enligt räddningschef Thomas Blixt är känslan av trivsel ömsesidig.
- Sara är duktig, öppen och väldigt målinriktad. Samtidigt är hon en bland alla andra.
Det innebär att hon får slita med samma arbetsuppgifter som sina manliga kollegor. Då är fysisk styrka är en nödvändighet. Särskilt arbetet med verktyg när bilplåt ska klippas i samband med trafikolyckor.
Påfrestande är också att bära slangkorgar.
- Eftersom jag inte är så lång måste jag lyfta upp dem lite högre från marken och det tar på krafterna. Men vi är ju alltid sex personer i gruppen som hjälps åt.
Thomas Blixt är inne på samma linje.
- Om det blir tungt tror jag man löser det gemensamt. Vad jag vet har vi inte behövt ta hänsyn till att Sara är kvinna.
Tvärtom är det så att hon tillför en dimension. Vid exempelvis trafikolyckor, säger Thomas Blixt.
- Det blir på nåt sätt mjukare när hon tar hand om drabbade.
- Därför skulle jag gärna vilja ha en kvinna i varje jourgrupp.