På idrottsplatsen i Kisa har det hänt mycket på ett år. Det har byggts en kiosk, renoverats och byggts om i omklädningsrummen, avbytarbåsen har byggts, byggnader har målats, fotbollsplanen dränerats om och snart ska det bli belysning på b-planen. Stolparna är redan uppförda.
Allt det här är saker som blivit till enbart på ideella insatser.
Flera personer har ställt upp när det behövts. När planen skulle dräneras om dök det upp 22 personer och arbetet tog bara två dagar.
Men flitigast kan man nog säga att Evert och Morgan Johansson har varit och tillsammans med Göran Axelsson har åtskilliga timmar spenderats på idrottsplatsen i Kisa.
Corren möter far och son Johansson under en stekande sol på idrottsplatsen i Kisa. Det är tomt så när som på vaktmästaren Karl-Gunnar Bodin. Morgan Johansson berömmer vaktmästarens arbete.
-- Han har jobbat i fyra år och är en fantastisk bra kille, säger han.
Där vi står går det knappt att se att planen varit uppgrävd var tionde meter och tusen meter slang grävts ner i början på sommaren.
--Väderförhållandena har varit otroliga, regn och sol om vart annat har gjort att planen läkt över förväntan, säger Evert Johansson.
Vad driver er att ägna så mycket obetald tid åt föreningen?
-- Jag har spelat i klubben och känner lite ansvar för den och jag försöker ställa upp med det jag kan ställa upp med, säger Evert Johansson.
Även Morgan Johansson resonerar på ett liknande sätt.
-- Jag tycker det är kul eftersom jag är härifrån och spelat i klubben.
När A-laget gick upp i division tre förra året för första gången i historien ökade behovet av hjälpinsatser från frivilliga.
Det började bland annat bli trångt i omklädningsrummen som dessutom var i behov av en renovering. Och kiosken som tidigare låg i A-lagets omklädningsrum fick flytta på sig och man byggde upp en ny byggnad utanför kansliet.
-- Steget till trean har gjort att andan i föreningen blivit bättre, berättar Morgan.
Och klubbkänslan verkar vara viktig för att de ska ställa upp och hjälpa till.
--Det är kamratskapen som gör det, alla spelare, ledare och föräldrar som man träffar. Det är det man får ut av det, säger Morgan Johansson.
De tror båda att jämfört med storstäderna är städer i Kisas storlek bättre på sammanhållning och att få folk att ställa upp ideellt.
-- Vi måste hålla ihop. Geografiskt sett ligger vi ju helt värdelöst till och vi har ju bara oss själva att lita på, säger Morgan.
När vi står och pratar vid omklädningsrummen på idrottsplatsen kommer klubbens ordförande Bosse Olsson. Även han tror att det är lättare att hålla ihop i ett litet samhälle.
-- Det blir lite speciellt på landet, säger han.
Han förklarar också att klubben inte skulle överleva utan ideella insatser.
En annan viktig detalj som ökat på beredskapen till frivilliga insatser är det stöd en idrotts-klubb är för ungdomar
-- Jag jobbar för ungdomen. Idrotten är speciell på så sätt framförallt när det gäller ungdomar. Vi måste ta hand om de som kommer, säger Evert Johansson.
Just nu spelar 220 ungdomar i Kisa BKs alla lag.
-- Det finns inte så mycket att göra i Kisa utan många ungar hänger på idrottsplatsen eftersom det är här alla är, säger Evert Johansson.
Evert Johansson har själv spelat fotboll i 36 år i bland annat Kisa, Gullringen och Slätmon. Morgan Johansson har spelat i Kisa, Gullringen och Rimforsa. Evert spelade så pass länge att han spelat i samma match som sin son Morgan.
--Jag är intresserad av fotboll och det har jag alltid varit, säger Evert Johansson.