Kalman Bodjo föds Ujvidek i Ungern 1942. Tre år senare bor han i Novi Sad i Jugoslavien. Utan att ha flyttat en meter.
Hans ofrivilliga byte av hemland beror på nya gränser som ritas i fredsförhandlingarna efter andra världskriget.
– Det var dom där tre gubbarna Churchill, Stalin och Truman som bestämde över folks huvuden.
Kalman behåller modersmålet ungerska men lär sig också serbokroatiska.
Han växer upp i en tid när serber, kroater och bosniaker lever sida vid sida i president Titos Jugoslavien.
"Åk hem"
Efter skolan jobbar han som mjölnare, murare, snickare och även som fiskare i floden Donau.
– Vi bodde vid floden.
"Åk hem till Ungern", ropar folk efter honom ibland. Kalman bryr sig inte.
Det gör han däremot när han utsätts för påtryckningar från en fackpamp att bli medlem i kommunistpartiet.
– Jag sa nej.
Svaret låter inte vänta på sig. ”Då får du inget jobb.”
Svetsare i Sverige
En topp tunnor rasande Kalman Bodjo söker och får anställning som gästarbetare i dåvarande Västtyskland.
Lönen är bra, men arbetsklimatet desto sämre.
– Det var inte särskilt kärleksfullt.
Blickarna vänds mot Sverige och han får arbete som svetsmekaniker i Västervik. Kalmans tekniska finurlighet kommer väl till pass.
Vid ett tillfälle räddar han en hel produktionsavdelning efter ett maskinfel. Chefen är överlycklig.
– Han gratulerade och tackade genom att ge en månadslön i belöning.
Inget slarv
Kalmans motto är att aldrig fuska i jobbet.
– Noggrannheten lärde jag mig i Västtyskland.
Några år senare får han jobb i Kisa, men hinner bara arbeta en kort innan företaget går i konkurs. Samtidigt behöver pappersbruket mer personal.
– Det var ingen arbetslöshet så jag fick börja direkt.
Här är det ingen som ropar ”åk hem till Ungern” efter honom. Tvärtom får Kalman, hustrun Elisabet och deras tre barn ett trevligt bemötande.
Visst har de hört hur fördomar mot jugoslaver kan låta.
– Men jag tycker svenska folket har varit hjälpsamma. Vi blev inte dåligt bemötta. Vare sig i Västervik eller i Kisa.
Taktlös polis
Vid ett tillfälle gör det ändå riktigt ont. Kalmans yngsta bror kommer till Kisa för en ny framtid. Det enda som saknas är uppehållstillstånd.
Tiden går. Brodern börjar känna sig hemma när en polis i ledande ställning i Kisa ringer. Han säger att han har goda nyheter.
– Jaha, vad kan det vara, undrar Kalman.
Beskedet är kort och koncist: "Din bror ska utvisas".
Reaktionen från Kalman är inte lämplig att återge i text.
Helomvändning
Mitt i livet byter Kalman yrkeskarriär. Rejält. Mannen med starka nypor och fingerfärdiga teknikfingrar lär sig baka.
– Jag hade alltid fantiserat om att starta restaurang och så en dag såg jag en annons att man sökte ny bagare i Horn.
Kalman besöker kaféet och bestämde sig för att köpa.
Tillsammans med Elisabet testar han mängder av recept och blir en snitsare på att med kniv fått till marsipanöverdrag på prinsesstårtor.
– Jag har ju jobbat med slev som murare.
Njuter nära naturen
Senare föds funderingar på att öppna salladsbar i Kisa. Men det blir en restaurang och pizzeria i Rimforsa som han driver till 2004 då han säljer rörelsen.
I dag är Kalman pensionär. Bor i Korpklevs före detta järnvägsstation tillsammans med sin ungdomskärlek Elisabet.
De lever nära naturen, fåglarna och elva bisamhällen. Och njuter sitt otium efter långa arbetsliv.
– Mycket har varit kämpigt, men jag kunde bara inte tro att det skulle bli så här bra.