Rädda Barnen har stor erfarenhet av att arbeta med till exempel flickor med självdestruktivt beteende. Sevil Bremer möter dem ofta.
- Det handlar ofta om flickor som inte gör så stort väsen av sig och som vänder sin ångest inåt, att skära sig är detsamma som att flytta över den psykiska smärtan till någonting konkret och handfast.
Hur ser du på kommunernas beredskap att möta flickorna och deras familjer?
- Rädda Barnen följer vad som händer i kommunerna, det som pågår i Kinda vittnar om en insikt som jag hoppas ska sprida sig till andra kommuner.
- Det viktiga är att inkludera flickornas närmiljö i behandlingen, som är en lång process som kräver uthållighet. Att Kinda planerar för en föräldragrupp och stärker samarbetet mellan till exempel skola, socialförvaltning och fritid är ett utmärkt exempel på det helhetsgrepp som måste till.
- Mycket av det förebyggande arbetet handlar om att lära sig tyda signaler, det här är ju flickor som inte utmärker sig genom ett utåtriktat agerande.
Sevil Bremer beskriver handlingen att skära sig som "en handling på gränsen mellan liv och död".
- Även om de flesta flickor inte går så långt att de försöker ta livet av sig, finns alltid några som inte väjer för det mest definitiva steget, bland annat därför är det så viktigt att uppmärksamma flickorna och ge dem stöd och hjälp i tid.