Det handlar om kvotflyktingar (se faktaruta), flyktingvärldens absoluta underklass som lever i akut behov av skydd. Många av dem handplockas på plats av FN:s flyktingorgan (UNHCR).
- Det är väldigt utsatta människor, säger Maria Lindgren, flyktingsamordnare i Kinda kommun som hittills har sagt nej till att ta emot kvotflyktingar.
Marias kollega Erik Björklund förklarar:
- Migrationsverket har frågat om våra möjligheter tidigare, men vi ville vara ordentligt förberedda för att mottagandet skulle bli så bra som möjligt.
Med kunskaper och erfarenheter från de senaste årens arbete känner de sig nu rustade.
De första kvotflyktingarna anlände för drygt en vecka sedan. En kvinna från Etiopien och hennes sjuåriga dotter som kom från ett hett och osäkert flyktingläger i Somalia till en kall och blåsig flygplats utanför Jönköping.
Annelie Johansson, projektanställd folkhälsovetare vid Kindas flyktingmottagning i Kisa, var på plats.
- De var tunt klädda, hade sandaler på fötterna och en väska i handen.
Inom loppet av några timmar hade de rest från ett liv i armod till en fullständigt främmande miljö. Till en tillvaro där språket, bokstäverna, siffrorna, köksspisen, varmvattnet och lysknappen är okända begrepp.
Rent praktiskt handlar det om en oändligt lång resa på kort tid. Genom århundraden, kulturer, sedvänjor och tekniska framsteg. För människor som mår både fysiskt och psykiskt illa. Obegripligt illa, enligt Erik Björklund.
- Jag fattar ibland inte hur människor klarar sig och kan stå upprätta.
Flyktingmottagningens arbete underlättas av tidigare asylmänniskor som befunnit sig i liknande situation och som nu bor i Kisa, säger Annelie Johansson.
- De kan språket och kan bjuda på middag så att flyktingarna som saknar all trygghet känner sig välkomna.
Bostadsstiftelsen Kindahus upplåter några av sina möblerade turistlägenheter på Bergdalagatan till kvotflyktingarna tills de på egen hand kan gå vidare livet.