Kindahönan räddad åt framtiden

Det kacklar lite extra i hönshuset hos Catharina Casparsson i Kisa. Hennes Kindahöns tillhör en exklusiv lantras som ska bevaras för framtiden.

Kisa2002-12-21 06:55

Bakom beslutet står Svenska lanthönsklubben (SLK), som på uppdrag av Jordbruksverket, registrerar alla utrotningshotade, svenska fjäderfä-raser. I dagsläget finns ett tiotal sådana raser.

Kindahönan är en gammal allmogeras som under lång tid har anpassat sig till människan, klimatet, jordmånen, fodertillgången och blivit ett sunt och friskt djur som är motståndskraftigt mot sjukdomar.

-- Den har en genetisk bredd som är unik, säger Margareta Magnusson, Mjölby, som inom SLK ansvarar för att rasen ingår i en levande genbank.

Intyg som garanti

I dag finns ett 20-tal besättningar med cirka 180 hönor och tuppar. De flesta i Östergötland, men även i norra Skåne. En av uppsättningarna finns hos Catharina Casparsson i Millingetorp strax öster om Kisa.

Som bevis på att djuren är rastypiska och att härstamningen är känd har hon ett genbanksintyg. Dessutom har hon förbundit sig att inte blanda raser i hönsgården eller sälja djur som är i dåligt skick.

Lever i storfamilj

Kindahönsen är mörka till färgen, robusta, ibland ulliga i fjäderskruden och befjädrade på benen. Catharina Casparsson fyller på listan med egenskaper:

-- De är lugna, ruvar varand-ras ägg, tar hand om kycklingarna tillsammans och det går bra med flera tuppar i flocken som lever som i en stor familj.

Och så är de kloka.

-- De hör på stegen när jag kommer. Först ut är de yngsta som småpratar och vill se vad jag har med mig för gott.

Socialt begåvade

Den socialt begåvade hönsstammen var vanlig i Kindabygden fram till 1940-talet. Ett angrepp av hönskvalster ledde till att rasen mer eller mindre utrotades. De ersattes av framavlade raser som var inriktade på stor äggproduktion.

Ett fåtal Kindahöns fanns dock kvar runt 1950 hos en då 80-årig man i skogarna kring Västra Eneby öster om Kisa. Ur denna bevarade spillra har sedan dagens besättningar vuxit fram.

Del av kulturarvet

Genom Lanthönsklubbens, och enskilda eldsjälars, försorg ska återväxten vara garanterad. Margareta Magnusson förklarar varför det är viktigt.

-- Det handlar dels om att bevara ett kulturarv, dels att ha en försäkring inför framtiden. Gamla lantraser kan komma att ha ett ekonomiskt värde som vi inte har en aning om i dag.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om