Det var vid elvatiden på tisdagsförmiddagen som en grävmaskin satte tänderna i den faluröda träbyggnaden vid södra infarten till Kisa. Glasrutor splittrades, dörr- och fönsterfoder knäcktes och hela väggar försvann i ett nafs.
Huset bet igenGrävmaskinisten Torbjörn Fernström var lätt på handen vid spakarna när maskinen lyfte tunga sjok med bräder, reglar, spisar och plåttak. Från hög höjd till olika sorteringshögar på marken.
Den gamla kåken ville dock inte ge sig i första taget utan bet igen. Så pass hårt att grävmaskinens kraftiga gripverktyg gick sönder.
För en stund hade hundraårig byggnadskonst besegrat modern rivningsteknik. Innan den till slut blev jämnad med marken.
Enkla lägenheterCorren har i flera artiklar berättat om Krabbriket som i början av 1900-talet byggdes som hyreshus åt de cirka 30 arbetarna vid Hallsta-Brokullens snickerifabrik. Eller "Janne Svens såg" som arbetsplatsen hette i folkmun.
De åtta enkla lägenheterna bestod av rum och kök. Dessutom fanns två mindre bostäder, så kallade spisrum, på vindsvåningen. I en lång trälänga på baksidan låg utedass och vedbodar. Här bodde människor till så sent som mitten av 1990-talet. Sedan dess har huset fått stå och förfalla.
"En sliten skönhet"Krabbriket uppmärksammades för några år sedan på nationell nivå i boken om Sveriges röda byggnader "De röda husen". Författaren Ralph Edenheim såg med kärleksfulla ögon på det skamfilade träkomplexet och skrev: "Med asketisk och sliten skönhet reser sig arbetarbostaden Krabbriket, eller Brokullens hyreshus, invid Kalmarvägen i utkanten av Kisa".
Det gör det inte längre.