Från vänster: Tommy Nilsson, Per Ericsson, Janne Persson och Håkan Jonsson.
– Den här motorfestivalen är en grej att ha på sin bucket list, säger Tommy Nilsson när vi hörs en dryg vecka efter evenemanget.
Festivalen innefattar en motortävling på den långa sandstranden i Römö och en marknadstillställning med orkestrar, mat, dryck och annan försäljning.
– Kravet för tävlingen är att alla fordon, oavsett om det är bilar eller motorcyklar, måste vara tillverkade före 1947. Det borgar ju för att det inte går jättefort, men det är heller inte det som är grejen.
Tävlingen innefattar en sträcka om ungefär 200 meter, där två fordon åt gången tävlar mot varandra om att komma först i mål. Motorfestivalen och dess tillhörande tävling har körts i fem år i modern tappning, med undantag för förra året.
– Den här tävlingen kördes på samma strand fram till 1924, men då skedde en olycka och det var slut på det roliga.
För Tommy var det första gången på motorfestivalen i år, likaså för hans fyra vänner. Han vittnar om ett stort evenemang med mycket människor i publiken.
– Det är ett enormt stort område och det var väldigt mycket folk. De trodde att det skulle komma ungefär 10 000 personer, men det räcker inte på långa vägar. Jag tror nästan att det kan ha varit det dubbla.
Rolls Youce V12-motor. Vann alla heat, inklusice spitfirefinalen.
Det häftigaste med motorfestivalen tyckte Tommy var en bil från 1930-talet med en V12-motor tillhörande ett flygplan.
– Den var dubbelt så stor som de andra bilarna och lät sju gånger så mycket, skrattar han.
Kommer du åka tillbaka till festivalen?
– Det är inte omöjligt.