Tidersrums kyrka med sin klockstapel och loftboden i Ramshult strax söder om Kisa känns självklara. Liksom mangårdsbyggnaden Ulvingebo vid Övre Föllingens strand.
Men Krabbriket, denna slitna, skadade och övergivna gamla byggnad vid södra infarten till Kisa? Kan den platsa här?
Absolut, enligt kulturhistorikern och antikvarien Ralph Edenheim som har skrivit bokens texter till fotograf Olle Norlings bilder. Han ser med kärleksfulla ögon på det skamfilade träkomplexet och skriver:
"Med asketisk och sliten skönhet reser sig arbetarbostaden Krabbriket, eller Brokullens hyreshus, invid Kalmarvägen i utkanten av Kisa".
Det byggdes i början av 1900-talet som hyreshus åt de cirka 30 arbetarna vid Hallsta-Brokullens snickerifabrik.
Eller "Janne Svens såg" som arbetsplatsen hette i folkmun.
De åtta enkla lägenheterna bestod av rum och kök. Dessutom fanns två mindre bostäder, så kallade spisrum, på vindsvåningen. I en lång trälänga på baksidan låg utedass och vedbodar.
Här bodde människor till så sent som mitten av 1990-talet. Arne Lönngren var hyresgäst mellan 1970 och 1995.
-- Under en tid var jag vaktmästare och jag var också den siste som bodde i huset.
-- När jag flyttade in var det i stort sett fullbelagt i huset. Då var lägenheterna i ganska bra skick. Men sedan det blev tomt har mycket blivit vandaliserat.
Varför huset kallas för Krabbriket är det ingen som riktigt vet. Arne Lönngren har två förklaringar.
Dels bodde det många ungar i huset, dels fanns det väldigt mycket kräftor i Kisaån som rinner strax intill.
Boken "De röda husen" berättar i ord och bild om 139 rödfärgade byggnader i både fattig och rik miljö. Kvarnar, logar, stall, egnahem, kyrkor, torp, villor, rådhus och transformatorstationer. Från Källs Nöbbelövs prästgård i Skåne till Nikkaluokta fjällanläggning i Lappland.
I Östergötland har Ralph Edenheim och Olle Norling även gjort nedslag vid Korsnäs prästgård i Sankt Anna, Rodga herrgård i Simonstorp, Bubbetorps magasin i Östra Ryd, Nedre Alvestads rundloge i Skärkind, Medevi brunn och Godegårds bruk.
Byggnaderna står där som en bild av svensk byggnadshistoria och ger karaktär åt både bygd och landskap. De allra flesta skötta med omsorg.
Men frågan är vad som händer med Krabbriket. Huset som en gång var fullt med barn, kastrullskrammel, röster och snarkningar. Nu för det en tyst kamp mot vind, sol och frost. Och fönsterkrossare.
Så här avslutar Ralph Edenheim sin text om huset: "... men nu står den vackra byggnaden tom och längtar efter några ömsint vårdande händer."