Det var en stukad Ted Åström som kom till Kisa i lördags kväll. På kryckor med nyopererat knä efter en skidvurpa i de svenska fjällen nyligen.
- Det bränner som eld i benet, sa han till Corren och undrade hur han skulle klara av sin roll som countrykungen Cash.
Men när förvandlingsnumret väl var påbörjat gick det både fort och bra. Till sin hjälp hade han svart sprayfärg, skäggstubb på burk, vit skjorta och en svart skinnkavaj.
På några minuter hade en blek och märkbart matt Ted Åström övergått till en svartmuskig och hängiven Johnny Cash.
- Jag tycker hans musik är väldigt bra, jag gillar enkelheten i gitarrkompet och det manliga, karga och sorgliga i texterna.
En av favoriterna är låten "Big Train".
- Den är tuff med rockigt och ballt komp.
Ted Åström är också svag för den känsloladdade låten "Hurt".
- Men den tar jag inte i kväll. Det är för mycket skratt därute i publiken, sa han och inledde sin hasiga kryckvandring in på scen tillsammans med gitarristen Tom Rocker.
I stället blev det trygga och trallvänliga "Folsom Prison Blues", "I Walk the Line" och "San Quentin". Liksom mycket annat inför ett 60-tal matgäster i wärdshusets festvåning.
Och somligt lät nästan som Johnny Cash, men allra störst var ändå likheten i utseendet.