Det smäller och surrar, tavlorna flyger fram och tillbaka längs banorna. På rad i luftgevärsskyttelokalen sitter barnen med sina vapen. Vissa försjunkna i djup koncentration. Andra verkar bara vilja trycka av så fort som möjligt, så att de kan kuta in i andra rummet och få sina poäng räknade.
- Det är roligt att se hur det lyser i ögonen på de yngre när de lyckas, säger Sven Elis Johansson, ordförande i ungdomsskyttegillet.
Han kontrollerar hur Henrik Nilsson har träffat på sin tavla och räknar ihop på den lilla röd-gula miniräknaren. 43 poäng, inte dåligt för att vara första gången han är här. Max är 50.
- Men jag har skjutit lite hemma, förklarar Henrik, innan han rusar tillbaka in i skyttelokalen för att köa till sitt gevär.
Helst ska man ha samma gevär hela tiden, eftersom man vänjer sig vid det.
Skyttegillet har ungdomskvällar två dagar i veckan, men nu är det snart slut för säsongen. Ett 20-tal barn från sju år och uppåt brukar komma, men ikväll är det hårdare tryck än vanligt.
- Det är en bra ungdomsverksamhet för det är inte dyrt. Ett årskort i skyttegillet kostar 50 kronor och då får man köpa fem tavlor för fem kronor. Det är ungefär så mycket man hinner skjuta på en kväll, säger Sven Elis Johansson.
Den låga kostnaden går att hålla då det är ideell verksamhet som driver idrotten, och finanserna kompletteras med lite bingolottoförsäljning.
Inne i skyttehallen står instruktören Gösta Gustafsson. Det måste finnas en ledare där hela tiden, för att kontrollera så ingen springer iväg med vapnen. Det är strikt förbjudet att flytta dem från platserna. Han kan även ge lite tips till de som skjuter.
- Framför allt ska man vara lugn och slappna av. Och man ska vara noga med att ha båda armbågarna som stöd i bordet. Man ska sitta hopsjunken - som en potatissäck, säger han.