Den senaste mätningen är gjord under en oktobervecka i år där antalet påstigande räknats. Dels på det så kallade Saab-tåget med avgångstid 05.35 från Kisa, dels det så kallade skoltåget med avgång från Rimforsa 06.55. Dessutom har resenärerna på eftermiddagståget från Linköping 16.15 räknats.
Statistiken visar att varje tur plockar upp mellan 50 och 60 passagerare. Det innebär i det närmaste fullsatt i tågen som har drygt 60-talet platser.
- Det är ett stabilt resande över en längre tid, säger Stefan Dahlskog vid Östgötatrafiken.
Liknande siffror finns efter mätningar från slutet av 2001 och första halvåret 2002.
Pendlarna är flest från Kisa och Rimforsa. Från Opphem, Gärdala och Brokind finns också flera trogna resenärer, men längre norrut är det däremot få som väljer att åka med länstågen.
Som Corren berättade i förra veckan kan länstågen försvinna vid halvårsskiftet nästa år. Avgörandet ligger just nu hos Kinda och Linköpings kommun som måste lägga upp 3,8 miljoner kronor per år för att rädda pendeltågen kvar på Stångådalsbanan.
Annars ersätts tågen med bussar vilket innebär längre restid för pendlarna.
- Vi räknar med att det tar tio--femton minuter längre med buss, säger Stefan Dahlskog.
Tanken är en busslinje från Kisa på riksväg 34 via Rimforsa till Brokind. Därefter fortsätter färden mot Bjärka Säby, Sturefors, Tannefors (Saab) och Linköpings resecentrum.
Att låta bussen följa 34:an hela vägen till Linköping tror inte Stefan Dahlskog på.
- Omkring 60 procent av alla resande är pendlare till Saab i Tannefors och för dem måste vägen över Bestorp vara den snabbaste. Att snirkla sig igenom Linköping med buss ut till Tannefors tar säkert mycket längre tid.
Senast den 2 december måste Kinda och Linköping lämna besked till Östgötatrafiken om kommunerna är beredda att betala för fortsatt länstågstrafik.
- Innan dess måste vi få svar på en rad frågor, säger Kindas kommunalråd Majlis Johansson.
- Hur har Östgötatrafiken räknat fram kostnaderna? Har BK Tåg som ska köra tågen en billigare lösning? Vilka signaler ger vi till Banverket och staten om länstågen försvinner samtidigt som vi strävar efter en upprustning av Stångådalsbanan?