Han fascineras av färger. Och låter kreativiteten ta många vägar. -- Man måste ju våga göra nånting av sitt liv, säger Lennart Nilsson.
Det är tio år sedan målaren Lennart Nilsson senast ställde ut i Kisa. Nu är det dags igen för sjuttiotre-åringen att visa upp sina tavlor. I bibliotekets utställningsrum samsas abstrakta verk i olja från sextiotalet med nya målningar av vintriga landskap.
-- Jag har nog blivit mer naturlyriker på senare år. Fast den där är ju i och för sig också lyrisk, med sina människor i solnedgången, säger Lennart Nilsson och pekar på en av de allra äldsta tavlorna, "Gryningsfolket".
Nära naturen har han varit länge, som scoutledare i många år, som golfare och som tävlande i gång. På gården i Norra Vi matar han katter och plockar ägg från hönsen, badar varje dag och har också haft tid att skapa ett eget utställningsrum för sin konst.
-- Jag har inrett ett galleri i bon, men jag har inte haft öppet ännu för det är för fuktigt för vissa av tavlorna. Men under Östgötadagarna ska jag ha öppet för grupper som kommer förbi på besök. Då kan jag läsa dikter och spela munspel för dem också, säger han.
Att uttrycka sig är viktigt. Lennart Nilsson arbetade tidigare som målarmästare, och av den tillvaron fick han mycket inspiration till tavlor.
-- När man stod och målade fönster och filosoferade en vacker dag...
Inte bara färger men också ord går att använda för att få utlopp för skaparglädjen. Lennart Nilsson har gett ut en diktsamling. Några av dikterna han skrivit har han tonsatt. De flesta sångerna finns bara i hans huvud, men en melodi skickade han faktiskt in till den allra första melodifestivalen.
-- Jag kom inte med. Men jag fick i alla fall ett tack från Sveriges radio.