Det var nyligen som en Kisabo observerade 10–15 fällda aspar i skiftande storlek i Kisaån.
– Det är ingen tvekan om att det är bäver, säger kommunekolog Anders Tingvall när han ser Kisafotografen Per Svensson Borruds nytagna bilder.
Mycket tyder på att träden är fällda under den gångna vintern.
Med svenska mått mätt är det ingen överraskning att bäver förekommer i vattendrag både här och där. Det märkliga är, enligt Anders Tingvall, att det sker i Kisa.
– Frågan är hur den har tagit sig hit och i så fall genom vilket vattendrag.
Observationer från år 2000 och framåt berättar om förekomst av Sveriges största gnagare i Boxholm, Anebytrakten och runt Oskarshamn.
– Det finns inga noteringar från Vimmerby-Hultsfredsområdet, så möjligen har bävern tagit sig från Hackefors utanför Linköping och ner genom vattensystemet.
De fällda asparna längs Kisaån tyder på att bäver är på väg att anlägga en fördämning.
– Fördämningen reglerar vattenytan för att få en sluss in bäverns hus.
Anders Tingvall välkomnar en eventuell etablering i vattendraget.
– Det är en idealisk plats och innebär att vi kan få ett vattenrike i Kisa med både bäver och utter.
Bäver (Castor fiber på latin) var sällsynt under 1700- och 1800-talet, och troligen utrotad 1871.
Efter inplantering under 1920- och 1930-talen har stammen vuxit sig stark. En bäver kan väga 18–22 kg och bli 70–100 cm lång, plus svansen på 30–40 cm.
Den lever framför allt i vatten och är nattaktiv, så den kan vara svår att få syn på.