Victor bär på ett stort nät med bollar när jag möter honom på Idrottsplatsen i Kisa. Gruppen med killar födda 1997 har just avslutat en övning och ska snart äta lunch. Victor tankar magen full med varm korv med mycket ketchup, frukt och saft.
Mellan en av många tuggor frågar jag om det är första gången han är med i fotbollsskolan.
-- Nej, tvådje.
Jaha, så du var med redan förra året?
-- Nej, men jag var här i går också.
Han berättar att det roligaste är att köra match och göra mål.
Han såg Sveriges match mot Bulgarien i tv i måndags kväll.
-- Det var bra när han gjorde den där nicken.
Vem det var som språngskallade in Sveriges 2--0-mål är han inte riktigt säker på. Men Victor tror att han skulle kunna göra om Henrik Larssons bedrift.
Plötsligt står Oskar Johansson bredvid oss och tuggar på sin andra varmkorv för dagen.
-- Varför skriver du allt som Victor säger, undrar Oskar.
Jag förklarar att jag är från Corren och ska göra en artikel om fotbollsskolan. Då berättar Oskar en massa saker som han redan hunnit lära sig. Som att inte sätta krokben och att inte bli arg.
-- Det har jag blitt en gång när det var en som sköt undan min boll. Då jagade jag honom, säger Victor.
Sen fortsätter Oskar att berätta hur han har lärt sig att göra mål.
-- Jag skjuter med högern.
Har du gjort något mål?
-- En gång, tror jag. Jag kommer inte ihåg.
Snart ligger alla varmkorvar och skvalpar i små och stora barnmagar. Det börjar bli dags för eftermiddagens första träningspass.
Victor och Oskar pratar i munnen på varandra.
-- Vi ska spela mot dom dära tjejerna därborta. I går spelade vi mot andraklassare. Vi vann med tre mål och dom vann med sex.
Till slut vill Oskar ställa en fråga.
-- Javisst, svarar jag.
-- Kan du knyta mina skosnören?
Då har Victor redan sprungit i väg för att äntligen få "köra match" igen.