En hastig blick räcker. Sen väller 60-talet över mig. Som den där sommarkvällen när Tages kom till Kisa Folkets park.
Pappa fick följa med eftersom jag var långt ifrån 15 år fyllda. Han hade bakåtkammat, jag hade lång lugg. Han höll sig på sin kant, lutad mot en björk. Jag satt som uppslukad av musiken från "Sveriges mysigaste popband".
Alla tittade på Tommy Blom som sjöng "Sleep Little Girl". Jag tänkte på Agneta som snott mitt hjärta den sommaren. På vänsterhanden bar jag en platt silverring med hennes namn in-graverat. Det var hon som var "Miss Mac Baren". Det var hon som var "In My Dreams".
Tänk om jag ändå hade varit Tommy Blom. Eller basist som Göran Lagerberg. Då hade jag nog haft chans på Agneta.
-- Jaha, är du nöjd, sa pappa när uppträdandet var slut.
Det hette så på den tiden. Dans med uppträdande i parken betydde bjuda-upp-och-svänga-runt-dans en timme eller så. Sen underhållning med nån känd artist eller grupp.
Jag var nöjd så det räckte flera veckor. Fast jag saknade Agneta.
Innan vi gick hem tog vi en sväng förbi chokladhjulet. Det stora runda med grönmålade ekrar och vita glödlampor.
Strax intill stod killarna och hängde över pokerbordet. Ett stort runt bord med 52 spelkort fastnaglade i cirkel på en skiva.
Med ett handtag sattes skivan i rörelse. När den stannade visades det sig vem som hade vunnit. Pekade pilen på ett ess kunde det bli storvinst: Fem spänn på ett bräde.
Både chokladhjul och spelbord finns med på den utställning som visas i Kisabiblioteket just nu. Till det kan läggas affischer, tidningsklipp och fotografier från parkens 80-åriga historia. Bra puffar för minnet.
Den som vill ha hjälp att minnas kan gå till biblioteket på onsdag kväll.
Då berättar två av Kisaparkens eldsjälar, bröderna Göran och Inge Larsson, minnen och historier kring artister som Snoddas Nordgren, Bertil Boo och Jerry Williams. Och kanske Tages?
Undrar om Agneta kommer. Jag har inte ringen kvar. Men minnena.