Nu ska hela rasket rivas

– Jag fick lägenheten genom Eklunds kappfabrik (i Kisa) där jag jobbade med att ångpressa kappor och kjolar.

Det blev en tvårummare på 58,4 kvadratmeter.

– Jag tog med hela familjen, morsan, farsan och syrran.

Lennart Arvidsson pekar mot översta våningen och balkongen som bjöd på sköna kaffestunder i sydvästläge med eftermiddagssol.

Dåvarande bostadsstiftelsen Kisahus var hyresvärd. I dag står det Stiftelsen Kindahus på hyreskontrakten.

Bara några meter bort drar en grävmaskin i gång. Maskinist Jörgen Mårtensson, Norrköping, låter den nafsa i yttertak och husgavel.

I öppningen syns det som en gång var bostäder. Golv, tak och väggar som ramade in människor i trygghet, värme och gemenskap.

Men säkert också ensamhet, längtan och en och annan uppgörelse.

Allt av mänskligt liv är borta. Snart ska också skelettet av ett hyreshus som stått i 55 år krossas till små beståndsdelar.

Grannhuset Floragatan 3 är redan förvandlat till en grus- och stenhög som i sin tur blir fyllnadsmaterial vid vägbyggen. Samma livscykel väntar för Drottninggatan 6 och för grannhuset på Drottninggatan 4.

Från en annan grävmaskin ser maskinist Mikael Filipsson, Linköping, till att armeringsjärn, plåt och trä plockas bort för att gå till återvinning innan krossverket tar hand om resten.

Lennart Arvidsson tar några bilder med sin mobiltelefon på förvandlingsnumret där han bodde mellan 1964 och 1998.

Han tycker det känns lite knepigt att delar av ett komplett bostadsområde runt Linnékullen slås sönder för att ge plats för sju villatomter.

Men hans minnen från Drottninggatan 6 rår ingen grävmaskin på.