Det spelar ingen roll om det är dam-, junior- eller herrlagen som spelar. Olle är alltid närvarande på Idrottsplatsen i Kisa.
-- Ja, jag tycker det är så roligt och fotboll är den förnämsta idrotten jag vet.
De flesta av åskådarna på Kisas matcher åker bil. Olle Jakobsson tar sin blå Crescent- cykel. I god tid före avspark trampar han vägen från hemmet på Linnégatan till Idrottsplatsen. Backe upp och backe ner. Till och med de branta uppförs-luten på Enebygatan klarar han utan att resa sig från sadeln.
-- Det går av gammal vana, men det börjar allt ta emot lite.
Olle är 86 år. Rak i ryggen som en långsamt vuxen Kindafura av bästa kvalitet. Handslaget när vi träffas är stadigt som att hamna i ett väl åtdraget skruvstäd.
Nyligen fick han trängas lite extra på Idrottsplatsens läktare i Kisa när KBK:s herrar vann seriefinalen mot IFK Motala. Med till synes samma lugn som alltid njöt han av sitt favoritlags framgångar.
Genom åtskilliga decennier har han följt KBK:s upp- och nedgångar i tabeller och seriesystem. Alltid med spänt intresse. Men en gång slocknade engagemanget. Och det rejält.
-- Det var när Kisa hade ramlat ner i sexan.
Året var 1966 och Olle Jakobsson såg inte en enda match mot lag som Bjärka Säby, Hycklinge och den då nybildade föreningen Hemgårdarnas BK från Linköping.
Olle Jakobsson har själv spelat för Kisa BK. Debuten gjorde han som 19-åring borta mot Boxholms IF. Snabbt blev han känd som en hård och stark högerinner med tunga distansskott. Han låg också bakom många framspelningar till bland andra en av klubbens meste målgörare genom tiderna, vänsteryttern Artur Andersson.
Olle Jakobsson har även spelat mot IFK Motala. Bland annat den 12 september 1937 på Olympia (folkparken). Match-referatet i hans klippbok berättar om hur KBK:s femmannakedja "med högerinner Olle som bäste man gladde flera gånger med vackra och snabba anfall."
Matchen i dåvarande Östgötaserien klass 1 slutade 4--4.
-- Det var lag från hela Östergötland. En bortamatch med resa på snirkliga och dåliga vägar till exempelvis Norrköping tog en hel söndag.
En enda gång under sin karriär ägde han ett par nya fotbollsskor. I övrigt fick han nöja sig med begagnade, halvsulade och hoplappade dojor. Sadelmakare Calle "Sadel" Andersson var lagledare och höll med tång, hammare och städ så att spelarna kunde slå i sina dobbar i skorna strax före matchstart.
-- Det hände ibland under matcherna att man fick ta bort dobbar som hade gått in i foten.
Det slipper han nu. Enda utrustningen som krävs för att följa KBK:s öden och äventyr i fortsättningen är kläder och skor efter väderlek.
Och en fungerande cykel.