-- Jag tänkte "Herre Gud vad ska jag göra?" Jag har inget körkort och jag kan inte lämna min man ensam hemma. Måste jag åka buss först till Linköping och sen byta där till Mjölby tar det en hel dag innan jag är tillbaka i Kisa igen.
Egle Adolfssons man Rolf Adolfsson lider av Parkinsons sjukdom sedan 15 år.
-- Jag är hans assistent och kan bara lämna honom korta stunder.
Det är tidig förmiddag och Rolf Adolfsson har suttit tyst i sin rullstol en längre stund. Plötsligt reser han sig på stela ben och går några steg.
-- Nu börjar medicinen göra verkan, säger han och rör sig krampaktigt över golvet.
Han berättar att balansen är dålig och att han ser dubbelt. Dessutom lider han av svår ångest när han är ensam i huset på Mariebergsvägen i Kisa.
-- Enda chansen att komma till röntgen i Mjölby är att ta med Rolf, men då krävs det färdtjänst. Och det har vi inte rätt till eftersom det är jag som ska röntgas, säger Egle uppgivet.
Hon och hennes man öser beröm över den sjukvård som östgötalandstinget erbjudit hittills. Men Egle är fly förbaskad på planerna att stänga röntgenavdelningen i Kisa.
-- Jag tycker inte om att klaga, men att flytta röntgen till Mjölby är fullständigt galet. Det kommer att bli problem för många här i Kinda eftersom alla inte har körkort, bil eller rätt till färdtjänst.
-- Dessutom finns ju redan en fullgod röntgen i Kisa som rustades upp för över en miljon kronor nyligen.
Egle Adolfsson har tackat nej till röntgentiden i Mjölby. Efter samråd med sin läkare är hon beredd att vänta med undersökningen tills beslutet om röntgenavdelningens framtid i Kisa är taget.
Under tiden uppmanar hon Kindaborna att slåss för sin röntgen. Hon välkomnar de protestlistor som just nu cirkulerar i kommunen.
-- Ut och protestera. Vi får inte bara sitta tysta och acceptera nåt som några få vill bestämma om.