-- Det har ju legat impregnerade slipers där borta och det är möjligt att man tidigare också hanterade dieselolja på platsen, säger kommunalrådet Anders Ljung (c).
För att slippa dyra saneringskostnader vill han att marken undersöks innan ett köp kan bli aktuellt.
Kommunens miljöchef Yngve Blomberg har inga starkare misstankar om att terrängen skulle vara förorenad.
-- Men det kan finnas gamla synder.
Det tror inte Niklas Adell och Per-Olov Brännlund. De är båda engagerade i Stångådalsbanans vänner som sedan 13 år väntar på att få köpa lokstallet av Banverket via Kinda kommun.
Adell och Brännlund är också något av experter på järnvägen och dess byggnader mellan Linköping och Vimmerby. I samband med banans 100-årsjubileum 1999 gav de ut boken "Östra centralbanan -- de första hundra åren".
I ett brev till Kinda kommun skriver de att lokstallet från 1902 har använts enbart för uppställning av lok nattetid. Här fylldes lokens tankar med vatten och kolvagnarna med stenkol.
Varken underhåll, reparationer eller tankning av diesel- eller bensindrivna fordon har, enligt Adell och Brännlund, förekommit på platsen.
Tankningen skedde i stället vid bangårdens norra del, långt från lokstallet. Även upplaget av impregnerade slipers låg utanför området närmast lokstallet.