En plåga för alla fordon. En pina för passagerare och förare. Järnvägsövergången i centrala Kisa är en bedrövlig historia.
Det skramlar, dunkar, hoppar och slår. Oavsett om du åker cykel, moppe, bil eller lastbil.
Det är så illa att ambulansförarna till och med försöker undvika övergången strax norr om Kisa station.
-- Vi inser att det är ohållbart, säger Per-Erik Danielsson, förvaltare vid Banverkets östra region.
I går besökte han platsen tillsammans med kollegor från Banverket och representanter från Kinda kommun.
Spåren gjordes i ordning strax efter Stångådalsbanans upprustning och återinvigning 1996.
"Men tydligen blev det inte så bra", konstaterade Banverket när Corren skrev om den guppiga järnvägskorsningen för några år sedan.
Ett försök till jämnare vägbana gjordes hösten 2003 och våren 2004 när betongplattorna som omger rälsen lades om. Kostnad: Cirka 150 000 kronor.
Alla som märkte någon förbättring räcker upp en hand.
I våras träffades Kinda kommun och Banverket för att titta närmare på problemet. En lösning för 800 000 kronor såg ut att bli möjlig under 2006. Då skulle de bångstyriga betongplattorna bytas ut mot mer mjuka och följsamma gummiplattor.
Men hoppet och drömmarna sprack som en nyköpt ballong på Kise marken när projektet nyligen sköts på framtiden. Ända bort till 2008. Banverket har helt enkelt inte råd.
-- Det finner vi oss inte i, säger Kindas kommunalråd Anders Ljung (c).
Och några kommunala pengar är han inte beredd att skjuta till.
-- Det här är Banverkets ansvar.
Kommunens planeringssekreterare Rune Jonsson återger också vad många tänker och tycker om järnvägsövergången.
-- Den är en skamfläck i Kisa.
Vid gårdagens möte gavs inga löften, mer än att Banverkets Per-Erik Danielsson lovade att fundera på saken.
-- Vi ska kontakta leverantören av gummiplattor för att få ett budgetförslag. Och inom några veckor måste vi bestämma oss för att hinna göra något före vintern.