Stadsvandringen längs Lillån (Talusaån i folkmun) i centrala Kisa på onsdagskvällen blev en påminnelse om ortens utveckling och förändring genom åren.
I sina sämre stunder domineras samhället numera av 2000-talets genomfartstrafik.
Men under ekars djupa grönska och i stunder av tillfällig tystnad är det ett stycke sällsam arkitektur och en bit levande historia som framträder starkast.
Näst intill ett hundra personer slöt upp för att titta, lyssna och lära.
Som när Jerker Carlsson berättade faktarikt och personligt om Stjärneboskolans hundraåriga historia mellan 1914 och 2014.
Bara ett stenkast bort låg Kisa gamla lasarett som invigdes 1876. Rödsot och veneriska sjukdomar var ett gissel, men även andra sjukdomar och olycksfall krävde vård. Det ledde till en successiv utbyggnad under 1990-talet innan det slutligen revs 1987.
Då fanns sedan länge Kisa nya lasarett som i dag går under namnet Danbomsgården. Första spadtaget till ett kombinerat läns- och beredskapssjukhus togs 1953 för att sedan invigas 1956.
Innanför dörrarna låg vårdavdelningar, operationssalar, BB, röntgen, storkök, bageri, tvätteri, personalmatsal och matsal för läkare, berättade Tommy Thuresson, vaktmästare vid Danbomsgården.
BB stängde på grund av personalbrist och den sista förlossningen skedde 1961. Den sista operationen genomfördes tio år senare.
Enligt Marie Hagsten, byggnadsantikvarie vid Östergötlands museum, är Danbomsgården är en arkitektonisk pärla.
– Den finaste vårdcentralen i Östergötland, sa hon och pekade på en rad detaljer.
Tegelfasaden som skiftar i gult och rött, balkonger placerade i sågtandsmönster, turkosa räcken i smide samt vildvin som klänger på ytterväggen vid entrén.
– Det är otroligt fint och varje detalj är tänkt att uttrycka något.
Under vandringen gjordes även nedslag längs Kvarngatans bebyggelse från 1800-talet. Vägkröken vid Kättbron (betecknas som fornminne) utgjorde den norra infarten till Kisa innan genomfarten rätades ut 1929.
En av Marie Hagstens personliga favoriter i Kisa är Tallgatans villor från 1950-talet.
– Det är jättetrevliga hus med förskjutna former, trevliga materialval, grov spritputs och mättade jordfärger.
Kvällen avslutades vid Sockenstugan från 1760. Huset har använts som bostad, skola, samlingslokal och värmestuga.
Jerker Carlsson anser att det är ett hus som bör bevaras i offentlig ägo tillsammans med Tingshuset och Columbia.