-- Jag vill återställa den i originalskick så att nuvarande och kommande generationer kan se hur bälg och ässja användes förr i tiden.
Smedjan finns omnämnd i skifteshandlingar från 1842. I den timrade lilla stugan tillverkades spik, lås, haspar, märlor, gångjärn och mycket annat som behövdes på gården.
-- Min morfars far Samuel Nysten bodde på gården mellan 1890 och 1908. Han tillhörde en gammal smedsläkt som kom till Sverige för att jobba vid Bergs slussar i samband med Göta kanals tillkomst.
Många av järndetaljerna som framställdes i smedjan finns fortfarande kvar på västergårdens hus, bodar och inhägnader, på dörrar, väggar och grindar.
Däremot är det bara spillror kvar av inredningen i smedjan. Bland de nedrasade tegelstenarna från murstocken ligger dock bälgen kvar. Och den är i det närmaste intakt.
-- De timrade väggarna är bra, men taket måste åtgärdas. Dessutom behöver vi dränera och rödfärga huset.
Allt är möjligt, men kostar pengar. Inglis Andersson har vänt sig till länsstyrelsen i Östergötland som fördelar bidrag till upprustning och vård av byggnader värda att bevara.
Men det är många som söker, säger länsantikvarie Bengt Häger:
-- Vi skulle behöva runt sexton miljoner kronor, men har bara fem--sex miljoner. Så det handlar om en stenhård prioritering.
Ingår byggnaden i en väl bibehållen gårdsmiljö och är tillgänglig för allmänheten ökar chanserna till bidrag.
I Hökhult finns ett säreget trumfkort under de ansatta och slitna vindskivorna. Smedjan innehåller även en bostadsdel vilket gör den extra intressant att bevara.
Smedjan i alla ära, men vad hände med smeden Samuel Nysten? Tillsammans med sin hustru Maria fick han sex barn: Martin (Inglis Anderssons morfar), Anna, Elsa, Gunnar, Agda och Helge.
Anna och Elsa for till Amerika, och Anna var en av de överlevande när ångfartyget Titanic förliste 1912.
Men det är en annan historia.