Det står en gigantisk gravsten på kyrkogården i Västra Eneby strax öster om Kisa. Här vilar kyrkoherde Gustaf Rickard Lundborg och hans familj.
På en gravsten vid foten av minnesmärket går det nätt och jämnt att läsa namnet Margit Mosskin.
Hon var barnbarn till kyrkoherden, men också mor till författaren Peter Mosskin.
Med stöd av dagböcker, brev och artiklar har han gjort en resa tillbaka i tiden som lett fram till dokumentärromanen "Systrarna".
Den handlar om mamma Margit och hennes två systrar.
– Jag började peta i det för tio år sedan. Det som fascinerade mest var att de var så modiga för sin tid.
Systrarna föddes 1905, 1909 och 1911, och uppfostrades till borgerliga kvinnor som skulle giftas bort.
Men bröllopsklockorna fick vänta.
– De reste mycket och blev självförsörjande med var sitt yrke.
Den äldsta blev sjukgymnast och arbetade i Paris och São Paulo. Mellandottern var guvernant i Sovjetunionen vid Vita havet och gick senare på seminariet för småskollärare i Linköping. Den yngsta utbildade sig hos Maria Montessori i Rom, jobbade på Carl Malmstens Olofskolan, Erikastiftelsen och barnbyn Skå.
Boken börjar när Peter Mosskins mormor blir änka 1915. Hennes far Lundborg, "den lärde prosten i Västra Eneby", hans talande papegoja och prostgårdsdöttrarnas barndom finns med som en förgången oas.
– Jag har inte hittat på något, men det är mycket som måste förklaras. Systrarna levde under två världskrig och det var mycket dramatik. Därför är det en skönlitterär text som försöker förklara både den lilla och den stora världen.