Renoveringar blev räddningen

Fram till 1940-talet var Kvarngatan med Kättbron den norra vägen in mot Kisa. Här bor Kenneth Magdesjö efter att ha köpt två av samhällets äldsta hus.

Det började i mitten av 1990-talet när han blev ägare till pyttelilla huset Kjellertzberg.

– Då regnade det in genom taket.

Den reveterade stugan är ett av de äldsta husen i Kisa.

– Det finns uppgifter på att det stod på plats 1755.

Senare blev Kenneth Magdesjö även ägare till grannhuset Norsholm som kan ha varit Kisas första sjukstuga.

Inga museum

Efter åtskilliga hammarslag, färgburkar, fönsterspröjs, tegelpannor och renoverade golv är kåkarna i toppskick.

– Jag har försökt göra de gamla husen funktionella efter dagens mått. Det går inte att leva i ett museum. Samtidigt har jag varit varit särskilt noga med exteriören.

Det gäller även Sveahusets annex som Kenneth Magdesjö köpte och lät renovera till ursprunglig färg och form. Delvis med stöd från Östergötlands museum som betraktade affärslokalen som närmast unik för sin tid och för Kisa som samhälle, vilket räddade den från att bli en grushög.

"Ruinromantiker"

– Jag har ett starkt intresse för att behålla och bevara. Jag blir ibland kallad för ruinromantiker, men jag är närmast besjälad av att hus ska vara vackra. Det är inte hus i dag.

Han ser Kisa som lite unikt med tanke på alla gamla och vackra hus som ändå finns kvar.

Hur ska den typen av bebyggelsen kunna överleva?

– Genom att uppmuntra, ge stöd och rådgivning till dem som tar hand om husen. Det behöver nödvändigtvis inte handla om pengar.

Ett hus blev tre

Kenneth Magdesjö har nått långt i ambitionen att bibehålla sina fastigheter i ursprungligt yttre skick. Där är inte Magnus Johansson än.

För några år sedan letade han efter en verkstad för sin måleri- och glasmästerifirma. Han hittade vad han sökte och blev i brådskan även ägare till affärs- och bostadshuset Hemgården med tillhörande uthus från år 1800.

– Då visste jag inget om dess historia och först kändes allt bara som en belastning.

Tungt

Huvudbyggnaden krävde snart nya vattenledningar, indragning av fjärrvärme och som bonus blev det även nya fönster och dörrar i gammal stil.

– Det var många tunga bitar.

Med tiden fick Magnus Johansson upp ögonen för vad han hade blivit ägare till.

– Det är ett himla fint hus och nu är det roligt att göra det i ordning även om jag skyndar långsamt.

Skulle rivas

Vid mitten av 1950-talet hängde ett beviljat rivningslov över byggnaderna. Nu gör Magnus Johansson allt för att bevara dem.

– Husen ska inte tas bort.

Bostadshusets övre våningen är på god väg att rustas upp för att bli den trerumslägenhet som den en gång var.

Mycket arbete återstår, men Magnus Johansson ser med tillförsikt fram emot den dag när allt står klart.

Han berättar att det har funnits stunder när han velat sälja hela rubbet. Intressenter har funnits.

– Men jag säljer inte.