- Det här är ren och skär förvaring. Det gör mig både frustrerad och arg, sa Elisabeth Ejderholm Jansson vid ett borådsmöte på Bergdalen i onsdags kväll.
Hennes svärfar bor i särskilt boende, har mat för dagen, tak över huvudet och ett eget rum. De grundläggande behoven för ett värdigt liv är med andra ord tryggade.
Däremot är det sämre ställt med stimulans i form av samtal och sysselsättning. Tiden blir en enda lång väntan. På att komma ur sängen, på kaffe, på mat, på att få sova.
- Han sitter bara i sin stol. Utan oss anhöriga eller en god vän skulle han aldrig komma utomhus, säger Elisabeth Ejderholm Jansson.
Likadant är det för Folke Karlsson. Han har inte varit ute i friska luften på flera månader.
- Det var nån gång i somras. Men jag vill inte slå ner på personalen för de har väldigt mycket att göra.
På egen hand kan han bara ta några enstaka steg med rullatorn som stöd.
Vid mötet läste områdeschef Stefan Ringdahl upp delar ur ett brev från Wilhelm Hahne och Eva Bergquist som till nyligen hade sin mor på Bergdala. De framhåller de anställdas insatser, men framför allt den stora bristen på personal, aktiviteter och utevistelse. "Sysslolösheten är slående och skrämmande", var några av orden i ett brev som möttes av applåder och bravorop från mötesdel- tagarna. Socialnämndens ordför-ande Nils-Gunnar Wenhov (fp) håller med om att arbetsstyrkan på äldreboendet är klen.
- Tyvärr tillåter inte kommunens ekonomi en större personaltäthet. Men det står överst på vår önskelista.
De anställda på Bergdala får massor med beröm för sina insatser från såväl boende och anhöriga som av Nils-Gunnar Wenhov.
- Kinda har de lägsta kostnaderna för äldreomsorg av alla kommuner i länet. Därför är jag imponerad över personalens engagemang utifrån de förutsättningar som finns.
Frågan är vad anhöriga kan göra för att förbättra villkoren i framtiden.
- Skriv brev till mig som socialnämndens ordförande och påtala behovet. Anhörigas och anställdas synpunkter väger tungt.