Backen lever på ideella krafter, ingen kommun bidrar med slantar. Pengarna som finns är de pengar som kommer från skidåkarna.
Och i år har det gått sämre än förra året och förra gick det sämre än året före det. Men året innan det, alltså för två vintrar sen blev det ett överskott. Det var tur det för det är de pengarna som gjort att backen kunnat hålla öppet i år.
Men den gångna helgen var sannolikt den sista för året. Stiftelsens ordförande Jimmy Bexell ser det som ytterst osannlikt att de skulle ha öppet även nästa helg.
- Mycket tyder väl på att det här är sista helgen vi har öppet.
Han har inte räknat ihop årets förlust ännu men han vet redan att de kommer att klara det. Däremot klarar inte stiftelsen ett år till utan vinter.
- Man behöver ha ett antal kronor för att starta en säsong eftersom det dröjer ett tag innan vi får in pengar på liftkort.
Förra året gick minus med ett par hundra tusen kronor och det här året är betydligt sämre.
Stiftelsen har dock trots allt ett hyggligt ekonomisk läge. Det finns inga lån på anläggningen som består av liftar och byggnader. Marken ägs av kommunen som upplåtit den gratis de senaste femtio åren. De fasta kostnaderna är därmed inte så höga.
- Men det är klart, sett ur ett privatekonomiskt perspektiv är det inte så lite, det handlar om flera hundra tusen kronor, påpekar Jimmy Bexell.
Den gångna vintern har enbart den lilla backen varit öppen. Förutom sportlovet är det fem helger och några kvällar som det gått att åka. Två anställda sköter backen på dagtid, kvällar och helger träder de ideella krafterna in.
Hur mycket tid lägger du själv?
- Eh, det kanske inte är värt att prata om, hustrun brukar säga att det är tur att jag inte skriver upp hur många timmar det är.
Men när han räknar efter konstaterar han att det är flera hundra timmar om året. Och han är inte ensam, så fort något ska ordnas i backen innebär det att någon jobbar gratis.