- Skilda valdagar är ett sätt att vitalisera kommunpolitiken.
Svårt att rekrytera nya aktiva. Färre som innehar ett politiskt förtroendeuppdrag. Ett kommunfullmäktige som inte sjuder av debattlust och meningsutbyten. Statsvetaren Nils-Eric Hallström, Linköping, känner igen bilden. Han har forskat kring demokrati och representativitet. En av rapporterna heter "Bristen på politiker - ett demokratiskt dilemma".
- Hela föreningslivet slåss med liknande problem som partierna, svårigheterna att locka nya aktiva hänger i mycket samman med att samhället har förändrats.
- På 50- och 60-talen var lokalpolitikerna män som hade markservicen fixad eftersom hustrun var hemma. I dag lever barnfamiljerna under mer pressade villkor. Det krävs mycket planering för att åta sig ett politiskt förtroendeuppdrag.
- Det betyder också att andelen äldre i politiken är hög.
Nils-Eric Hallström beskriver det minskade antalet politiker som ett problem:
- Det finns en risk med att allt färre invånare har kontakt med en politiker.
Håller du med om bilden av kommunfullmäktige som ett transportkompani?
- Så är det. Det beror bland annat på den cementerade blockpolitiken, som på ett tidigt stadium låser de förtroendevalda och fungerar som en bromskloss för en spännande och vital debatt i fullmäktige.
- Jag önskar att fullmäktigeförsamlingarna blir bättre på att initiera frågor tidigt. Att arbeta i beredningar är en annan framkomlig väg, och att engagera unga med hjälp av den nya tekniken.
Vad kan göras för att bryta den negativa spiralen?
- Skilda valdagar. Med särskilda kommun- och landstingsval får de lokala och regionala frågorna större uppmärksamhet än i dag.
Men var det verkligen bättre förr, dvs fler som engagerade sig?
- Antalet förtroendevalda var flera, och även om det var det en liten grupp som styrde så var det folkliga intresset mycket större.