Det visar siffror som Corren tagit fram från Skogsstyrelsens återväxtstöd. Staten har avsatt 450 miljoner kronor som ska bekosta nästa generation skog.
Men det är relativt få skogsägare som har sökt bidrag, säger Therese Ludwig, ansvarig för återväxtstödet vid Skogsstyrelsen i Växjö.
- Det är inte så många som vi trodde från början.
Förklaring?
- Stormen Per och granbarkborren kom emellan. Det tror jag är den främsta orsaken.
För Östergötlands del handlar det om ansökningar på 3,3 miljoner kronor. Håkan Gustafsson är distriktschef vid Skogsstyrelsen i Linköping. Han blir överraskad när Corren berättar om resultatet hittills för återväxtstödet.
- Det borde vara mer, och ingen kan skylla på att det har varit brist på plantor.
Stödet till återplantering har två kategorier. Dels 250 miljoner kronor till barrskog, dels 200 miljoner kronor till plantering av lövskog. Ansökningarna är självklart störst från de värst drabbade områdena vid Växjö och Ljungby, men i förhållande till förödelsen finns stora områden kvar att återplantera.
Trots information och lobbyarbete väljer de flesta skogsägare att plantera gran före lövskog.
- Vi försöker uppmuntra till andra träslag än bara barrskog och vi trodde nog att fler skulle nappa, säger Håkan Gustafsson.
Han tror att förklaringen ligger i vanans makt.
- Det går i gamla hjulspår och granskog är också enklare. En lövskogsplantering måste hägnas in med allt vad det innebär av arbete och tillsyn.
Stödet är annars utformat så att det inte ska vara dyrare att plantera lövskog.
Mera lövträd betyder minskad risk för stora stormskador. Marken blir också mindre försurad och risken för rotröta minskar.
Dessutom behöver Sverige fler lövträd för att bli självförsörjande. I dag importeras lövmassa från i första hand de baltiska staterna.
Det hittills klena intresset för återplantering leder till ett tapp i produktionen, enligt Håkan Gustafsson.
- Det blir också svårare att markbereda jorden när gräs och sly fått fäste efter ett par år.