-- Det är roligt att börja ettan och det har jag längtat efter ända sedan jag gick på lekis.
Hon var inte det minsta nervös inför skolstarten och uppropet i måndags. Det enda som kändes var ett behagligt pirr av förväntan i magen.
-- Jag var faktiskt pirrig en hel vecka.
Det är fredag eftermiddag och höstterminens första vecka är snart till ända på Bäckskolan i Kisa. Men sommaren bor fortfarande kvar i Moas brunbrända ansikte och solblekta hår. Och under höger öga syns en röd bullig svullnad efter ett myggbett.
Men det struntar hon i. Hon har ju skolan att tänka på.
-- Det är jätteroligt för då får jag lära mig läsa ännu mer och jag kan nästan alla bokstäver nu.
Moa berättar att hon lärt sig läsa på egen hand.
-- Jag har kollat mycket i böcker, sen försökte jag läsa och sen gick det. Det är bara att sätta ihop bokstäverna så att det blir ord.
Moas klassföreståndare heter Birgitta Hjort.
-- Min fröken är kul för hon har så många pyssel för sig. Hon har sytt dukar till klassrummet och satt på tygremsor på vår saxburk.
Och inte nog med det. Moa gillar också skolmaten.
-- Den är jättegod. Första dagen fick vi pannkakor.
Inledningen på terminen har varit lugn, berättar Moa.
-- Ibland är det stökigt och det är när vi jobbar i våra böcker. Då vill alla fråga fröken om de har gjort rätt.
I går slutade Moas första vecka som ettagluggare. Jag frågar vad hon tänker göra under helgen.
-- Då ska jag nog vila mig. Jag blir jämt trött på kvällen och då somnar jag bara pang.
Det kanske beror på att du håller i gång mycket på dagarna?
-- Ja, jag brukar springa varenda rast, säger hon och skruvar lite på sin stol i klassrummet.
Stolen har en sits och rygg i lackat ljust trä. De blåmålade benen är av metall. Och Moa är förtjust.
-- Det är kul att sitta på sin stol för den är så hög. Då känner man sig lite större.