Slut på jakt efter begagnat

En stor och säker inkomstkälla i 45 år. Men nu går Kisa bollklubbs loppmarknad i graven.

Rusning. Avspärrningsbandet klipps exakt klockan 9.00 vid loppmarknaden 2008.

Rusning. Avspärrningsbandet klipps exakt klockan 9.00 vid loppmarknaden 2008.

Foto: Torbjörn Lindqvist/arkiv

KISA2016-04-26 07:00

Orsaken till att KBK:s loppis läggs ner är en allt hårdare konkurrens, enligt Thomas Blixt, ordförande i Kisa BK.

– Vi har märkt hur inkommande varor har minskat de senaste åren.

Framför allt är det second hand-butiker i Kisa och privata loppmarknader i närområdet som dammsuger det mesta av begagnade föremål.

Det definitiva bakslaget kom 2015.

– Vi kunde inte fylla upp försäljningsborden på samma sätt som tidigare.

Med lägre intäkt som följd.

Tidigt ute

KBK:s loppis hade premiär 1970. Långt innan många ens hade tagit orden loppmarknad eller second hand i sin mun.

Initiativtagare var Ulf Johansson som höll i trådarna med järnhand över sina medarbetare i 40 år. Med goda resultat.

Bara mellan 2000 och 2010 kunde han räkna in 1,7 miljoner kronor som förstärkning till klubbkassan.

Men det låg också mycket arbete bakom, runt 400–500 timmar varje år för Ulf Johansson del.

Vad fick dig att fortsätta år efter år?

– Gemenskapen när vi hämtade prylar och fotbollsgagget med killarna som hjälpte till.

Kritisk

Ulf Johansson anser att klubben har marknadsfört loppmarknaden för dåligt de senaste åren.

– Man måste synas och även ha bra kontakter för att få in grejer.

Samtidigt inser han att konkurrensen har hårdnat.

Thomas Blixt tar till sig av kritiken.

– Vi kände oro när Uffe slutade. Det funkade ytterligare några år, men nu är det svårt att få andra att lägga ner så mycket tid som han gjorde.

Allt gick att sälja

”Du kan tänka dig, efter en loppisauktion hade jag 25 000 i bara 500-lappar i näven”.

”En man kom till loppmarknaden på cykel. När det upptäcktes att vi sålt den a han: ’Då får ni bju’ mig på taxi hem’.

”En kvinna tog av sig sina glasögon för att titta närmare på en porslinssak. Under den korta stunden som glasögonen låg på försäljningsbordet blev de sålda för en och femtio”.

”Vi sålde en äkta matta för för en dryg hundralapp. Den som köpte den berättade glatt att den var värd åtta tusen”.

”Vi fick in blåkläder som var fulla med målarfärg. Det var ingen som ville ha, men vi kunde sälja det i Stockholm för tusentals kronor”.

Berättat av Ulf Johansson

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om