Som vanligt är det Kisa Lions klubb som drar i tåtarna. Så har det varit sedan 1960 då klubben blåste nytt liv i marknadstraditionen som har rötter ända ner i 1600-talet.
Gamla tiders marknader gav befolkningen på landsbygden en tillfällig möjlighet att köpa och sälja varor inom rimligt avstånd. I övrigt var det Magnus Erikssons stadslag från 1300-talet som gällde: " . . . alla köp skola i staden göras, både lantmän och köpstadsmän emellan, och ej på landet eller annorstädes". För Kisaborna innebar det långa och i bland också besvärliga resor till Linköping.
Årets upplaga bjuder på cirka 175 knallar utmed Östgötagatan, Tingshustorget och Kalmarvägen. Dessutom blir det "Krakel å spektakel mä bresida å tåfjutt", en hel dags underhållning i ett tält mitt i marknadsplatsens hjärta. Tältprojektet är en fest i festen med Gudrid Hansen, Calle Carlsson, Josefine Ekberg och Erik Johansson som initiativtagare.
Mängder av musiker och kulturarbetare ställer upp gratis och publiken får visa sin uppskattning genom att skänka en slant till Barncancerföreningen i östra Götaland. I tältets omedelbara närhet ska det också gå att bli både spådd och kysst för en billig penning.
Kise marken har sedan pånyttfödelsen 1960 arrangerats vart tredje år. Senast det begav sig var 2002 och nu gör arrangörerna ett undantag. Och det av två skäl: Lions klubb firar sitt 50-årsjubileum och knallarna anser att marknaden ska anordnas oftare.
-- Vi vill prova med marknad vartannat år, men att vi skulle köra varje år är inte aktuellt, säger marknadskommissarie Gösta Gustavsson.
Kise marken är en bra inkomstkälla för Lions klubb. Behållningen som ligger runt 100 000 kronor går till hjälporganisationer och biståndsarbete.
Platsen för marknaden är den samma sedan slutet av 1600-talet. Här vid tingshuset och gästgiveriet har generationer av Kindabor och marknadsbesökare från Vimmerby, Åtvidaberg och Linköping trängts.
Somliga för att köpa matvaror och redskap, andra för att handla kreatur vid Oxbacken (vid nuvarande Folkets hus).
Kise marken i sin ursprungliga form var populär genom flera sekler. Men i början av 1900-talet riktades kritik mot marknaden, dels från lantbrukare och lokala handelsmän, dels från ordningsmakten. 1903 konstaterade sockenstämman att "mången lantbrukare har gjort stora förluster, då han ej under dessa skadliga nöjesdagar kan förmå en torpare, dräng eller piga att göra sin plikt, ty alla måste till den föråldrade och demoraliserande folkfästen och der förstöra på usla nöjen och onyttigt kram, hvad de under svett och möda förtjänat."
Marknaden avskaffades 1904. I dag har begrepp som torpare, pigor och drängar gått i graven, men Kise marken lever vidare. Om än i annan form.