Tidens tand och människas hand

Det är inte bara rivningar som förändrar gatubilden i ett samhälle. Ombyggnationer kan leda till att byggnader tappar sin ursprungliga form och prägel.

Skamfilat. Den före detta telegrafstationen väntar på vård.

Skamfilat. Den före detta telegrafstationen väntar på vård.

Foto: Robin Fornas

KISA2015-07-22 09:00

Ett av de mest förändrade husen i centrala Kisa är sparbankens byggnad på Grönedegatan. Både till färg och form.

Den ursprungliga banklokalen från 1936 hade länge ingång från gatan. Kunder med friska ben hade inga problem att ta sig upp för entrétrappan.

Med krav på bättre tillgänglighet flyttades ingången i samband med en genomgripande ombyggnation på 1980-talet.

Även trappan och ingången mitt på Östgöta Enskilda Banks hus på Storgatan fick stryka på foten vid samma tid.

Den ersattes med en handikappanpassad entré på ena hörnet som förärades med ett välvt plåttak. Det tyckte man nog var snyggt på den tiden.

Slitet och nött

I övrigt är det pampiga bankhusets exteriör nära nog intakt sedan byggåret 1907, men sliten av tidens tand.

– En uppfräschning av fasad och fönster ingår i vår planering inom tre till fem år, säger Jan-Olof Andersson, hälftenägare i fastighetsbolaget Regenten.

Behåller ni den klassiska inskriptionen högst upp på fasaden?

– Ja, det är ju en del av landmärket.

En välkänd silhuett i stadsbilden är också kommunkontoret vid Stora torget. En byggnad från tidigt 1960-tal där taket från början lutade inåt.

Den tidstypiska arkitekturen på toppen av verket försvann när Kindahus byggde en fjärde våning på 1990-talet.

"Underbart hus"

En byggnad som verkligen står och stampar är Kulla östra, den före detta telefon- och telegrafstationen vid Skvallertorget.

Den ingår i området runt Kullgatan som ”bör skyddas som helhet och byggnaders speciella karaktär får ej förvanskas”, enligt Östergötlands länsmuseum.

”Ett gammalt och underbart hus med tanke på alla detaljer och snickerier”, sa Benny Palmqvist, Linköping, i Corren 2003.

Då var han nybliven ägare till huset som en gång i tiden var lokal för Hjortsbergs Efterträdare Finbageri och Kafé innan det blev telegrafstation från 1873 till 1960-talet.

När Benny Palmqvist köpte huset var tanken att rusta det så snart som möjligt. Och det är det fortfarande.

– Men det har blivit ett längre projekt än jag hoppats, säger han i dag.

Förälskad

Fasaden ser likadan ut som den har gjort i flera decennier.

– Invändigt har vi däremot gjort en hel del genom att återställa bostaden så att den går att hyra ut. Nu är det absolut prio ett att få ordning på det utvändiga. Jag mår själv dåligt av att det inte har gått framåt där.

Vad gör att du behåller kåken?

– Jag är förälskad i gamla hus och jag har ändå lagt ner mycket jobb här. Och jag har inte gett upp.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om