Bäckfåran mellan Hargsjön och Kisasjön är mer eller mindre torrlagd. Några skräddare springer på vattenytan i de pölar som fortfarande återstår.
I övrigt är det bara torra bottenstenar som syns. Aldrig tidigare har jag sett så lite vatten i Lillån som för det mesta kallas Talusaån.
– Det är många som uttrycker samma sak när det gäller sjöar och vattendrag i år, säger Anders Tingvall, kommunekolog i Kinda.
Utterns revir
Fisken i ån är borta. I bästa fall har den lyckats ta sig nedströms till Kisasjön. Och det musselbestånd som en gång fanns är borta. Åtminstone för tillfället.
Frågan är hur uttern, som har sitt revir vid den gamla kvarndammen, klarar sig utan fiskevatten.
– Den kan flytta sig ganska långt och har bra koll på var det finns vatten.
Det kan i sin tur leda till att utter kommer att visa sig på andra platser.
Överraskande upptäckt
Mitt i ödsligheten upptäcker Anders Tingvalls professionella naturögon något oväntat. Det är små ålliknande varelser.
De flesta ligger döda på bottnen medan några enstaka exemplar slingrar sig ormlikt vid vattenytan.
Och ännu mera ormlikt blir det när Tingvall, tillsammans fritidsförvaltningens fiskeexpert Jonny Andersson, lite senare hittar en drygt halv meter lång ål i en pöl.
Global uppvärmning?
Sommaren i sydöstra Sverige har varit rekordvarm och torr. Är det ett tecken på klimatförändringar?
– Jag kan inte säga om det är så, säger Anders Tingvall.
– Det är inte konstigt med enstaka torra somrar. Samtidigt följer det teorin om ökad uppvärmning.