Ann-Charlotte Nilsson Àr pigg och tycker mycket om att pyssla i trÀdgÄrden.
â VĂ€stra Kinda HemtrĂ€dgĂ„rdsförening Ă€r nog över 70 Ă„r. Jag har varit ordförande i drygt ett Ă„r nu, men under en annan period var jag det i tio Ă„r. Det Ă€r roligt, jag har ju mer tid nu nĂ€r jag Ă€r pensionĂ€r, sĂ€ger Ann-Charlotte Nilsson.
För att komma in i hennes lummiga trÀdgÄrd mÄste man ducka. En vildvuxen, klÀttrande buske strÀcker sig mot himlen och hÀnger ner som ett tak över trÀdgÄrdsgÄngen.
â Jag tycker inte det gör nĂ„got att man fĂ„r böja sig, dĂ„ fĂ„r man lite gymnastik pĂ„ köpet, skrattar Ann-Charlotte.
Hon Ă€r 71 Ă„r och kommer frĂ„n SkĂ„ne, men har bott i Ăstergötland majoriteten av sitt vuxna liv. Sedan ett antal Ă„r tillbaka Ă€r hon pensionĂ€r, efter ett yrkesliv inom terapi. Men trĂ€dgĂ„rdsarbetet, som funnits med sedan barnsben, har hon inte gĂ„tt i pension frĂ„n.
â Framför allt min pappa var vĂ€ldigt trĂ€dgĂ„rdsintresserad sĂ„ jag har lĂ€rt mig mycket av honom. Min bror och jag hade varsitt litet hörn i trĂ€dgĂ„rden dĂ€r vi fick odla som barn.
Idag bor Ann-Charlotte ensam, efter att ha förlorat sin make i februari. I trÀdgÄrden kÀnner hon en möjlighet att slappna av.
â Man blir lugn och tĂ€nker inte sĂ„ mycket nĂ€r man hĂ„ller pĂ„ och grejar i trĂ€dgĂ„rden, konstaterar hon.
Ann-Charlotte Nilsson tycker inte det gör nÄgot nÀr trÀdgÄrden blir lite vildvuxen. Hon gillar det lummiga.
NÀr hon och hennes make köpte tomten för 40 Är sedan var den tom. Det Àr svÄrt att förestÀlla sig idag - nÀr de vÀlmÄende plommon- och ÀppeltrÀden ger rikligt med frukt, redan stora buskar vÀxer sig Àn större och en vinranka med Ären har utvecklats till nÄgot som mer liknar ett trÀd.
Mycket i trÀdgÄrden bÀr med sig en historia, eftersom Ann-Charlotte varit med frÄn litet skott till fullvuxen planta, trÀd eller buske.
â Den hĂ€r bambubusken, till exempel. Den var mĂ€rkt att heta "Simba" och det hette vĂ„r dĂ„varande hund sĂ„ jag var tvungen att köpa den. Den skulle bara bli en och en halv meter, men idag Ă€r den nog fyra.
Bak till höger i bild syns bambubusken som Ann-Charlotte köpte för att den var mÀrkt som "Simba", vilket hennes tidigare hund hette.
Att trÀdgÄrden Àr vildvuxen Àr ingenting som stör henne.
â Jag tycker inte man ska stĂ€da för mycket inför vintern. Det kommer ju fĂ„glar och Ă€ter av det som blir kvar. Förra vintern sĂ„g jag till exempel domherrar som hĂ€ngde i mina oreganobuskar och Ă„t av fröna.
Höstlöven rÀfsas in under buskarna dÀr de sÄ smÄningom blir till ny jord.
â DĂ„ behöver man inte köpa massor sĂ€ckar med ny jord. Jag tĂ€nker mycket pĂ„ det hĂ€r med biologisk mĂ„ngfald och att saker ska vara ekologiskt. Jag har inte gött nĂ„got pĂ„ flera Ă„r. Som du kan se vĂ€xer det pĂ„ Ă€ndĂ„, skrattar Ann-Charlotte.
Ann-Charlotte minns nÀr hon fick vinrankan för 40 Är sedan. DÄ var hela rankan som en av de nu mÄnga grenarna.