För den som glömt, eller inget vet, anordnar biblioteket i Kisa de närmaste veckorna en utställning över denne mångsysslare.
Egentligen var han skomakare, som många andra i släkten Wiborg, men avskydde arbetet med slitna skor.
I stället ägnade han sig åt att cykla runt i Kindabygden för att fotografera människor och hus. Eller sälja symaskiner.
Genom giftermål kom han till gården Viprödsle i Ulrika socken, och författaren Helfrid Jordan minns honom som "den lille prydlige tusenkonstnären i den grå sportkostymen med knäbyxor hopspända under knäna.
Han färdades då och då förbi hos oss på väg till kyrkbyn, alltid ledande sin gula damcykel. Han var nämligen så rädd om den, att han aldrig nändes åka på den i backarna."
Tiden är tidigt 1900-tal när cyklarna fortfarande saknade frihjul. Ju brantare nedförsbackarna var, desto fortare snurrade tramporna och den som vågade sitta kvar var tvungen att hålla upp benen.
"Men Wiborg var en värdig man och inlät sig inte på dylika äventyr. Endast på jämna änt-rade han försiktigt och omständligt åkdonet", skriver Helfrid Jordan.
Viktor Wiborg skickade också efter oinbunden litteratur från ett förlag och började att binda böcker. När lagret var tillräckligt stort höll han bokauktioner i sockenstugan i Ulrika.
Efter några år i Viprödsle by flyttade han tillbaka med sin familj till Kisa och det stora sekelskifteshuset Svea. Under sin livstid hann han också med att bygga instrument, spela i orkester, arrangera musikstycken, arbeta som orgelagent och medverka i lokalpressen.
När han dog 1943 lämnade han efter sig en omfattande fotosamling på glasplåtar samt musikarrangemang och dagböcker som i dag finns i det lokalhistoriska arkivet på Kisa bibliotek.
Viktor Wiberg ligger begravd på Kisa kyrkogård, sida vid sida med sin hustru Anna och sonen Walter.
Fotnot: På Kisa bibliotek i kväll spelar Kinda mässingssextett musik som har arrangerats av Viktor Wiborg (1866--1943).