Stänkare i krysset, plaskiga planer och vått vattenkrig. Men inga sura miner på Kisa idrottsplats.
- Allt har varit jättebra, sa sjuåriga Johanna Lindsmyr som deltog i fotbollsskolan för första gången.
Vad tyckte du bäst om?
- När vi kastade pil. Alla fick kasta tre gånger.
Jaha, och det gick bra för dig?
- Nej, jag fick inga poäng alls, men det var kul ändå.
Och så har ni spelat fotboll?
- Ja, jag brukar jämt vilja vara målvakt och fånga bollen med händerna. Men i bland gör det ont.
Sen är det dags för fotbollsskolans sista pass. Johanna kutar runt både med och utan boll. Regnet har tagit paus, men det plaskar och stänker om små sjuårsfötter som springer efter bollar och tränar bredsidor.
Det är likadant på planerna bredvid där pojkar och flickor övar spelmoment, passningar, skott och straffsparkar.
Regnskurarna får upp tempot igen och blötan uppifrån får snart också hjälp från marknivå.
Vattengevär, hinkar och koner laddas med vatten och snart bryter ett vilt vattenkrig ut. Först mellan barn och ungdomar innan ledarna tar chansen till revansch för alla retfulla vattensprut de har fått av deltagarna under veckan.
- Vattenkriget var väl en idé som dök upp nåt år när det var riktigt varmt. Sedan har det blivit en tradition, säger fotbollsskolans rektor Christian Gustafsson som klarar sig undan med blotta förskräckelsen.
Senare på eftermiddagen kan han summera ännu en fotbollsskola i Kisa BK:s regi.
- Och det har fungerat riktigt bra.
Så bra att Johanna Lindsmyr redan har bestämt sig för att vara med även nästa år.