Corren berättade (28 maj) om det växande antalet tjejer i Kinda som skär sig. Kinda är inget undantag.
Gruppen flickor med självskadebeteende ökar i hela riket.
Emmas mamma väljer att berätta om sina erfarenheter:
- Vi är många föräldrar som upplever samma sak, min förhoppning är att det ska bildas en grupp där föräldrar kan utbyta erfarenheter och stötta varandra.
- Vi måste våga tala öppet, det här är ett samhällsproblem som ingen kan blunda för eller avfärda med att tjejerna "vill bli sedda", det ligger djupare än så.
Emma var urtypen för den duktiga och ambitiösa tjejen. "En perfektionist, en kontrollfreak", säger mamman.
Så brakade tonårstiden in. Emmas krav och förväntningar på sig själv växte. Hon konfronterades med medias bild av "den perfekta kroppen och det perfekta utseendet".
- Tidigare kunde Emma sortera alla intryck, nu blev det för mycket. Hennes oro blev till ångest som lagrades och växte och slet och bände i hennes inre, hon var tvungen att hitta en väg ut. Att snitta sig blev den utväg som gav tillfällig ro.
Emmas föräldrar dröjde med att kontakta psykolog eller annan hjälp.
- Det ångrar jag, med facit i hand råder jag föräldrar till barn som skär sig att direkt kontakta till exempel barn- och familjepsykologiskt centrum (BFC).
BFC kopplades in när Emmas tvångsmässiga beteende förvärrades. Först samtal, sen medicinering.
- Det hände att jag vaknade av att Emma stod vi sängen med blodet forsande från kroppen. Ibland låste hon in sig på toaletten och svarade inte på tilltal, då fruktade vi det värsta.
- Jag sov hos Emma när det var som värst. Eller sov och sov, jag fick inte en blund i ögonen.
Emma har börjat den svåra vägen tillbaka till ett någorlunda normalt funtat liv.
Hon vill ingenting hellre själv. Familjen besöker henne ofta på behandlingshemmet, telefonsamtalen är många.
- Just detta, att vi kan tala öppet, känns underbart, det är ett stort steg framåt.
Mamman, slutkörd efter allt vakande och all oro, får stöd via socialförvaltningen och BFC: "Man tror att man orkar hur mycket som helst, men det gör man inte".
- Skolan måste informera mer om skärning, ätstörningar och annat. De unga lever under en fruktansvärd press, och vuxenvärlden måste bli bättre på att se symptomen och agera i tid.
Fotnot: Emma heter egentligen något annat.